Aftonbladet – 28 februari 1855, sida 2

ss OO OSS — På Södra teatern har under några aftnar gifvits, jemte en äldre pjes af hr F. Hedberg, en ny af samme författare, med titeln: Hur tiden förändrar! Stycket är, som vi tycka en utläggning af samma id som ligger till grund för den sista af Gluntarne, nemligen magisterns monolog efter hans vän Gluntens afresa från Alsike, öfver alltings fåfänglighet, besynnerligen vänskapens,, som det hette i de handskrifna exemplaren af denna Glunt. Man erinrar sig isynnerhet följande rader derur: — — jag vet och förstär att den vännen som gär är ej lik sig då han kommer åter. Det är denna tanke förf. utvecklat i två särskilda taflor eller perioder, som de mindre egentligt kallas. Tre studenter, som nyss slutat sin akademiska kurs, mötas på en källare i Stockholm för att dricka ett afskedsglas med hvarandra, emedan en af de tre