Aftonbladet – 27 februari 1855, sida 1

jordens skiftande efter olika grunder på skilda tider blifvit förordnadt, böra, der sådant af någon delegare påstås, rättas i öfverensstämmelse med en angifven; grundsats, med förbehåll för skifteslagen att någon viss tid, dock ej öfver fem år, få bibehålla de äldre stängseldelningar, der någon sädan egt rum, till efterlefnad; dels cck att alla föreningar om stängsel, hvilka. torde böra af domstolen i orten fastställas, icke få ingås för längre tid än högst tio år, derefter de mä förnyas. Att sådana stängseldelningar jag nu föreslagit icke erfordra dyra embetsmannabiträden, emedan hvarje: bonde kan taxera hägnader och med rep uppmäta och. dela en stängsellinie i tu, torde en hvar inse. De kost-nader ej mindre på skiftesmän än på de vidlyftiga rätte-gångar de gamla konstiga stängseldelningarne haft i släptåg, torde vara bördor, hvilka hvarje jordbrukare med nöje ser sig aflyftade. Bland allmogen. har röjt sig oro och fruktan för tvånget att hålla vallhjon. Denna fruktan, af bondeståndet på ett grondlagsvidrigt sätt under sista riksdag uppjagad, torde dock vara ett fantasispöke, som vid dess närmare betraktande lätt försvinner. Ehuru öfvertygelsen hos folket mognar långsamt, mognar den dock slutligen, och jag delar med hvarje fosterlandsvän den glada förhoppning, att frågan, som nu tagit allmänhetens omdöme i anspråk, icke faller eller kan undanskjutas till en sem framtid, dä fienderna till all skogsodling lyckats göra det kära fäderneslandet ofruktbart och obeboeligt. Skene Tingställe: d. 13 Februari 1855. B. W. Hessle.