Aftonbladet – 26 februari 1855, sida 2

För öfrigt uttryckte församlingen, med anledning af j: andra punkten, den önskan att springbrunnar mätte) på lämpliga ställen och i så stor. mängd som möjligt anläggas, för att medelst vattenledningen bereda de fattigare klasserna ostnadsfri tillgång på godt vatten, sedan ett af mag. Bergius väckt förslag, att sådana brunnars anbringande måtte. göras till vilkor för församlingens bifal:, blifvit med stor pluralitet förkastadt. Vattenledningsfrågans behandling upptog om kring 1, timma af sockenstämman. Maria församlings sockenstämma bevistades af ett så stort antal församlingsledamöter som lokalen (Maria skolas rektorsklass) kunde rymma. Efter en särdeles vidlyftig diskussion rörande föredragningssättet, i hvilken deltogo generaldirektören Ekströmer, grossh. A. Berg, assessor Montelius, medicinalrådet Berg, grossh. L. Broman, notarien Bergman m. fl., skred man till behandling af de särskilda punkterna i öfverstäthållareembetets förslag. Första junkten (om anläggningens öfvertagande af kommunen och om upptagande af ett län å kommunens vägnar för detta ändamål) antogs enhälligt utan diskussion. Rörande andra punkten (den ordning i hvilken hufvud rören företrädesvis böra nedläggas) uppstod deremot en längre debatt. Grosshandlaren A. Berg gjorde ett amendement, genom hvilket han ville betrygga Södermalms inbyggare för att vid detta tillfälle bli tillbakasatta liksom det skett i fråga om gaslysningen och enligt hvilket församlingen vid denna punkt bestämdt skulle uttrycka, att vid anläggandet hufvudrören genast skulle nedläggas på Södermalm och der göras brukbara genom samtidigt nedläggande af ledningsrör, och inrättande af vatienposter, oberoende af anläggningens fortskridande i de öfriga stadsdelarne. Detta ändringsförslag understöddes mer eller mindre af medicinalrådet Berg, sidenfabrikören Almgren och sysslomannen Svederus, men bekämpades af grossh. L. Broman och assessor Montelius, hvilka ansågo hvarje förbehåll, som afsåge någon företrädesrätt för de södra församlingarne, vara mindre passande och välbetänkt. Efter en längre diskussion, i hvilken utom de förutnämde hofrättsrådet Munthe, riksantiqvarien Hildebrand, notarien Bergman m. fl. deltogo, förmedlades de olika åsigterna derhän, att församlingen uttryckte den önskan, att hufvudrören skulle ledas från Årstaviken och Hammarby sjö och först företrädesvis nedläggas i de. församlingar, som enligt den förslaget bifogade kartan n:o 2 skulle erhälla vatteoledning, samt att nödiga vattenposter oför dröjligen skulle inrättas. För öfrigt antogos enhälligt alla de öfriga punkterna, dock med ett par smärre förändringar, Vid den 4:de punkten bestämdes nemligen, att öfverstyrelsen skulle utses för tre år i sender. Vid den 8:de punkten beslöts enhälligt, efter yrkande af assessor Montelius, att orden skolande likväl denna (arbetsplanen) för att vara gällande, af öfverståthållaren godkännas,, skulle utgä, emedan man ansåg, att tillräckligt inflytande vore medgifvet öfverståthållaren, då ät honom inrymts ordförandeskapet i öfverstyrelsen. Uti Catharina församling begärdes först proposition på principfrågan, att en vattenledning vore önskvärd och borde af kommunen öfvertagas. Öfver frågan om bemyndigande åt stadsstyrelsen att upptaga lån, förekom deref:er en längre diskussion emellan tre sårskilda meningar: den ena att uppskjuta afgörandet af denna punkt tills aen i hr öfverståthällarens förslag omförmälda ytterligare undersökning och definitiva pröfning af ett kostnadsförslag gått för sig hos den blifvande öfverstyrelsen, enär den förut nedsatta komiten icke ingätt i någon pröfning af hr kapten Leijonanckers förslag och hr öfverstäthållaren ej hel ler ansett detsamma omedelbart kunna tagas till grund-för anläggningen; den andra meningen var att antaga öfverstithällarens förslag oförändra?t; den tredje att bemyndiga till lånets upptagande med tilllägg af några vilkor, hvarigenom Södermalm skulle försäkras att utan uppskof komma i åtnjutande af vattenledningen åtminstone efter den inskränktare vid hr Leijonanckers förslag fogade planen. Genom votering segrade först den meningen, att saken skulie till definitiv pröfning upptagas, och derefier antogs utan votering det sista förslaget, nemligen med tillägg af de nyssnämnda vilkoren. De öfriga punkterna medhunnos icke i anseende till den långt framskridna tiden, utan kommer sockenstämman att fortsättas om torsdag. I Ladugårdslands, församling kora man icke till någoi beslut. Då tiden för aftonsängen var inne nödgades man nemligen afbryta sockenstämman för att äter om lördag fortsätta den, Diskussionen rörde sig egentiigen kring frägan om Stockholms kommun skulle ätaga sig anläggningen och hura vidt denna skulle genast utföras. En mening var, att öfverstäthållareembetets förslag i första punkten skulle antagas, en annan att man genast skulle företaga anläggningen så vidt möjligt med utsträckning till alla församlingar, d. v. 8. efter den plan som visas på hr Leijonanckers karta N:o 1 och i alternativa förslaget Litt, A, samt för den skull genast upplåna icke allenast dena summa som öfverstäthållareembetet föreslagit, utan hela förlagskapitalet, och till denna åsigt tycktes de fles:a vilja sluta sig, i fall de kunde hafva något hopp att saken skulle kunna blifva så utförd; men af farhäga att denna plan icke kunde realiseras lutade flera af dess anhängare till det tredje förslaget, att genast utlägga hufvudledningar i den utsträckning samma karta N:o 1 utvisar, men att i stället inskränka nätets utförande i detalj inom de trakter som äro mar kerade på kartan N:o 2 för vattenledningens fullständiga utförande, viljande de som voro för denna tredje åsigt bifalla upplinandet för detta öndamäl af samma summa som öfverståthällareembetet äskat. En fjerde mening framställdes äfven, den att ingen garanti för lån skulle lemnas förr än det blefve säkert att brandkontorets bidrag finge framdeles fortfara, dock blott af en talare, som sedan öfvergick till den äsigt som här är betecknad såsom den tredje. I Adolf Fredriks församling blef öfverståthållareembetets förslag till alla delar bifallet. Endast två punkter deri blefvo föremål för en kort diskussion. Den ena var den, som angår öfverstyrelsen för vattenledningsinrättningen, i afseende på hvilken en talare anmärkte att förslaget lemnar alldeles ovidrördt för huru lång tid medlemmarne i denna öfverstyrelse skola utväljas och föreslog för sin del att denna tid skulle bestämmas till tre år. En annan satte ifråga huruvida det kunde vara meningen att denna öfverstyrelse skulle fortfara längre än tills vattenledningen blifvit fullbordad, då dess uppgift ju vore att ombesörja anläggningen deraf, hvaremot det från en annan sida invändes att en så stor och vigtig anstalt som den blifvande vattenledningsinrättningen väl gjorde öfverstyrelsens verksamhet nödvändig och behöflig, äfven sedan vattenledningen kommit till stånd. Diskussionen ledde emellertid ej till någon ändring i öfverståthållareembetets förslag. Den andra punkten som gaf anledning till någon diskussion var den, deri det säges att arbetsplanen, för att vara gällande, skall af öfverstäthållareembetet godkännas. Man invände deremot, att det vore orimligt att det skulle ligga i öfverståtbällarens skön att bifalla eller afslå någonting som hela kommunen anser nyttigt och änJamålcanligtmen nå erinran af en annan bland da: