Aftonbladet – 26 februari 1855, sida 2

kan har rest, så nu har jag ingenting mer att vänta här. Denna oväntade påminnelse om Therese gjorde Philip gynnsammare stämd mot tiggerskan. Han frågade med låtsad stränghet: Hvarför hotar ni då huset med en förestående olycka ? Har jag spått olycka? Om jag har gjort det, så förlåt mig, min gode herre; ser ni, mitt stackars hufvud ... Den unga flickan var husets goda engel; en sådan Guds varelse som hon för lyckan med sig hvar hon bor, och när hon går bort, går också lyckan sin väg, är det inte så, min herre? QOaktadt den gamla qvinnans synbara enfald hade hennes röst något ironiskt och olycksbådande. Menp, återtog Philip med bestämdhet, hvarför stannar ni qvar här då ni ej kan hoppas att få flera almosor ? Hvarför? Den rika herren kom nyss hemåkande, han såg mig inte en gäng; den rika fran kommer också hem, snart. kanske blir hon barmhertigare. Allt det der är ej säkert. Se här har ni ännu ett mynt, gå nu fort härifrån, anhars kallar jag hit någon af betjeniogen, och de skola afskeda er på ett sätt som säkert blir ännu mindre i er smak., Tiggerskan emottog almosan, men rörde sig ej ur stället, liksom öfvertygad att Philip ej skulle våga uppfylla sin hotelse. Den allmänna vägen är för alla, ingen kan jaga mig härifrån, svarade hon med ett gällt skratt. Hvad er beträffar, min unge herre, kan jag endast gifva er ett råd i utbyte mot ert ädelmod. Gå icke in i detta hus! Kanske var tiggerskan tokig; hon syntes så, att dömma efter hennes sätt, men Philip de Lussan misstänkte, att inom henne fanns en hemlighet som han för hvarje pris ville ge nomtränga; men en oväntad händelse hindrade honom derifrån, Ett doft buller af en vaga hördes från öfre ändan af gatan, det närmade sig hastigt. En löpare i ett lysande livre, som oupphörligt