Aftonbladet – 24 februari 1855, sida 1

I afseende på svaret utgå somliga från den synpunkt, att de allierade nu i princip gått in på afslutandet af en särskild traktat med Preussen, och de, som hysa denna åsigt, tro att hr: von Wedel kommit till Paris för att så bedrifva sakerna, att traktaten endast måtte blifva defensiv. Andra påstå att Preussen gåttin på att sluta sig till traktaten af den 2 Dec., undantagandes vissa särskilda bestämmelser som angå dess enkkilda intressen, och att hr von Wedel nu kommit till Parie för att med regeringen träffa öfverenskommelse om de ifrågavarande gärskilda bestämmelserna. Det säkra är, å ena sidan, att de allierade, som med rätta önska se Preussen intaga en bestämd ställning, med stor ifver bedårifva underhandlingarne för ernåendet at detta ändamål,; och å andra sidan att dessa underhandlingar dag för dag antaga en alltbestässdare karakter, så att dempreussiska neutråliteten snart icke längre skall blifva möjlig, utan Preussen nödsakasatt antingen försvara sig mot de allierade eller ock förklara krig mot Ryssland. ! ) Preussen säger sig tro på Rysslande goda feigter, på uppriktigheteri uti dess antagande af de fyre punkterna: Preussen tillägger, ätt om framtiden skulle utvisaratt det misstagit sig, om Ryssland skulle vägra stt antaga dessa punkter, sedan de blifvit på ett lämps ligt och niödefat sätt tölkade; detaå icke längre skulle tveka ätt förena sina vapen med de allierade makternas för att tvinga Ryssland; men att det icke kan förbinda sig der. till för närvarande; då det ännu står fast vid sin öfvertygelse om czarens fredliga och resonliga afsigter. TN Irgbena J insen lätt hvarthän detta leder. För att göra Preussen till-viljes måstbrman fortsätta anderhandlingarne, närmäre bestämmarde fyra garatitipunkterna; lemna: Preusten tillträdevid konferenserna, utan att-veta hvilken rol sdet slutligen kommer att spela; utan att veta om det icke är en blifvande fiende semi-de förbundna islåta i-sina rådslag. Under alit detta vinner ozaren tid och befästar sig. so od Ha icke således de allieradevskäl att säga till; Preussen ett af de två: antingen-har czafen de afsigter som ni tilltror honom; eller har han dem icke! 9 Har han dem, huru kan ni då betvifla att en uppgörelse skall tillvägabringas?: De: allierade makterna ha nemligen -allt för stort intresse vid fredens återställande för att man skulle kunna misstänka bristande uppriktighet å deras sida; Hvarför tvekar ni då att lägga ert svärd i vågskålen till förmån för de-förbundna makterna? Har czaren deremot icke de afsigter ni tilltror honom, hvad kan ni väl då ha för skäl att tveka, enär ni säger er för detta fall vara benägen att förena edra fanor med de allierades? Jag tror att det är i denna tankekrets som underhandlingarne med Preussen vända sig, och jag upprepar det, att de nu på ett eller annat sätt måste bevingas till ett hastigtslut. Om jag är väl underrättad, tror jag mig kunna försäkra att den diplomatiska bågen är allt för hårdt spänd för att något långt dröjsmål vidare kan vara möjligt. 4. H,