Aftonbladet – 24 februari 1855, sida 1

ter, hvilka buro facklor, inträdde, åtföljd af tvenne andra personer. Det hastiga ljuset, bullret, rörelsen, den oväntade visiten, allt uppfyllde Philip med häpnad, han trodde sig ännu drömma stod orörlig qvar, med ögonen bländade af ljuset, utan att säga ett ord; guvernören gaf honom ej tid att sansa sig. Herr Philip de Lussan,, sade han och gaf åt sitt knotiga ansigte det älskvärdaste uttryck ban förmådde, herr Philip de Lussan, detär med uppriktig tillfredsställelse som jag förkunnar er, att kungen beviljar er nåd och har befallt mig att öfverlemna er åt er ärade herr far.n Min far! utropade Philip försagd. Ja, din far, otacksamma barni sade chevalier de Lussan och-omfamnade honom, din far som du har glömt och som sedan två dagar upprör himmel och jord för att erhålla din befrielse. Philip återgaf chevalieren hans smekningar med mera värme än någonsin. --Hastigt Varseblef han bakom sin far en lång svartklädd mager man, med ett presterligt utseende och skarp blick, som närmade gig och räckte honom handen. Abbe de la OCroix! utropade den unge mannen med en blandning af förvåning och oro då han igenkände honom. Man vet att Abbe de la Croix var Philips förnämste medbrottsling i den hemliga pressaffären, och det behöfdes mer än vanlig djerfhet för att på detta vis våga intränga i Bastiljen. Abbån gissade hans tankar och ;besvarade dem med ett föraktligt småleende: Jag är den förste som har underrättat chevalieren om er arrestering ... Jag uppsökte honom midt ibland samaritanska qvinnor och publikaner och besvor honom att bönfalla hos Cesar om ert frigifvande, som han ej kunde vägra.n Cesar!, utropade guvernören öfverraskad öfver uttrycket, ja, hans majestät förtjenar mer än väl detta namn. I sanning, herr chevalier de Lussan njuter af ett ovanligt stort j