Aftonbladet – 23 februari 1855, sida 3

delbara valet i sockenstämmorna, och hvartill ännu flera skulle kunna tilläggas, skulle härigenom bäst undvikas. Enligt komitåns förslag, hvarifrån öfveretåthållareembetet härutiafvikit, skulle sockenstämmofiämden utse ledamöterna i styrelsen, dessa skulle inom viss tid omväljas och sockenstämmonämden skulle äfven till styrelsens ef terrättelse meddela instruktion, men uti de na skulle med afseende på uppdragets beskaffenhet största möjliga frihet inom bestämda gränsor lemnas åt styrelsen att förfoga och besluta i de ämnen, som komme att utgöra föremål för styrelsens omsorger. När öfverståthållareembetets förslag öfverlemnar åt ,öfverstyrelsen befogenheten att utfärda instruktion för direktionen, göres dervid icke något förbehåll af en viss frihet att handla för den sednare. Man skulle fastmera af det föreslagna stadgandet, att endastöfverstyrelsen skall ega att besluta,, kuhna få anledning bes fara, att denna myndighet kunde komma att tillvälla sig en makt, som kunde blifva i hög grad förlamande för direktionens verksamhet. Vi äro visserligen öfvertygade, att något sådant alldeles icke åsyftas, men möjligheten finnes der; och hvarföre onödigtvis blottställa direktionen samt i och med detsamma hela företaget för en sådan fara? Den vore efter all sannolikhet förebyggd, om både öfverstyrelsen, så länge en sådan särskilt behöfves, och direktionen finge sina instruktioner at sockenstämmonämden: Vi sade: så länge en sådan särskilt behöfves, och vi ville dermed säga, att om än en sådan särskilt öfverstyrelse må anses behöflig under anlöggningstiden, det Jikväl torde kunna sättas i fråga, huruvida densamma, sedan vattenledningen en gång blifver färdig, bör anses vara fortfarande behöflig och huruvida den icke då skulle kunna, såsom komitån synes hafva åsyftat, helt och hållet ersättas af sockenstämmonämden. En och annan af de öfriga punkterna i öfverståthållareembetets förslåg skulle visserligen äfven kunna gifva någon anledning till anmärkning, såsom tf. ex. öfverståthållarens föreslagna sjelfskrifvenhet till ordförandeskapet i öfverstyrelsen, när han behagar derstädes infinna sig, obestämdheten af de vederbörande, som böra höras öfver förslaget till arbetsplan, innan den får fastställas, samt den föreslagna underdåniga anmälan af församlingarnes beslut i ämnet, till erhållande af nådig stadfästelse, hvilken vi tro vara fullkomligt öfverflödig. Man har förmodligen dermed åsyftat, att säkerheten för långifvare skulle blifva desto större, men vi kunna icke finna, att någonting brister i denna säkerhet, så snart kommunens beslut är i laglig ordning fattadt, äfven konungens sanktion föruran. Men vi vilja icke vidare fördjupa oss i dessa detaljer, hvilka i sjelfva verket må anses underordnade i jemförelse med hufvudfrågan, som är den om kömmunens öfvertagande af den gagneliga anläggningen. Då församlingarne i alla fall troligt nog, åtminstone rörande vissa punkter, torde komma att stanna i olika beslut, lärer väl ändå i flera detaljfiågor slutliga afgörandet komma att bo på sockenstämmonämden, och vi hoppas, att de brister i den föreslagna organisationen, som vi här anmärkt, då i sådant fall blifva afbjelpta.