Aftonbladet – 23 februari 1855, sida 3

NER ORTER pve TSE CO RTR på sockenstämmor; 4:0 sockenstämmonämden, hvilken skall emottaga revisorernas berättelse och efter omständigheterna meddela decharge (och som likaledes tillsättes genom val af församlingarne på sockenstämmor); samt slutligen 5:o sockenstämmorna, som genom val församlingsvis skola tillsätta alla dessa myndigheter, med undantag af den egentliga direktionen. Ehuru älskare af kontroller vi äro, kunna vi icke inse behofvet eller ändamålsenligheten af en så invecklad sammansättning. Man har förmodligen ansett orådligt att åt en direktion, hvars ledamöter måste aflönas, öfverlemna makten att efter eget godt finnande begagna sig af den befogenhet att å kommunens vägnar upptaga lån till betydligt belopp, som nu begäres, och man har, så synes det, velat kringgärda användandet af denna befogenhet med så starka kontroller som möjligt, på samma gång som man velat att den plan, som direktionen kommer att uppgöra för en så vigtig kommunalinrättning, skall å kommunens vägnar granskas af några dess representanter, innan den får bringas till verkställighet. Detta är i sig sjelf berömligt, så vida kontrollerna så afpassas, att de äro tillräckligt verksamma för ändamålet, utan att likväl onödigtvis förlama verksamheten hos den styrande och förvaltande myndigheten, som underkastas kontrollen. Men den at öfverståthållareembetet föreslagna organisationen synes oss icke fullt tillfredsställa denna fordran. Om den så kallade öfverstyrelsen, som icke allenast skall tillsätta direktion och utfärda instruktion för densamma, utan äfven fastställa förslaget till arbetsplan, sedan detsamma blifvit med dithörande kostnadsberäkningar af direktionen uppgjordt, samt öfverhuf: vud ega att i alla inrättningen rörande frågor inom de af församlingarne bestämda gränsor besluta, skall som sig bör kunna fullgöra ett så vigtigt och vidsträckt förtroende, så fordras onekligen den största urskilning i valet af dess ledamöter på ett sådant sätt, att den mångsidiga sakkunskap i afseende på tekniska, finansiella, juridiska, kommunala, administrativa, sanitära och merkantila frågor, som härtill erfordras, med säkerhet må finnas att tillgå inom detta tjugufyramannaråd. Men då sakkunskap i så många olika riktningar icke lätteligen kan finnas hos en och samma person förenad utan måste sammanbringas från flera olika håll, hvilken garanti eller ens sannolikhet har man väl derför, att de åtta sockenstämmorna, som välja hvar för sig och samtidigt, skola lyckas att utan kännedom om hvarandra kunna träffa de val, som i detta afseende vore de ändamälsenligaste? Sockenstämmorna skola dessutom välja, hvar och en blottinom sin församling. Men detkunde ju hända, att man inom den ena församlingen har svårt att finna å:ne ledamöter, som äro på en gång skickliga och villiga att åtaga sig detta ansvarsfulla uppdrag, under det man inom en annan församling deremot har öfverflöd på sådana, hvilkas inträde i öfverstyrelsen tillika vore den största vinning för saken. Hvarföre skall då under sådana omständigheter styrelsen för en inrättning, som dessutom just framför andra åsyftar att redan från sin första början blifva en kommunens och icke en församlingarnes angelägenhet, bilda: socknevis ? En annan anmärkningsvärd omständighet i afseende på öfverstyrelsens sammansättning är, att förslaget icke innebär någon antydning derom, att de tjugufyra deputerade, som ai församlingarne skulle väljas till öfverstyrelsen. någonsin skola underkastas förnyadt val. Dei synes, som om de vore afsedda att sitta de: för lifstid eller så länge de icke sjelfve afsäga sig befattningen. Detta synes i dubbel afseende olämpligt, först och främst emedar det alltid måste möta större svårighet att finn: skickliga personer villiga attför lifstiden elle för obestämd tid åtaga sig ett besvärligt och tillika lönlöst uppdrag, och vidare emedan koma unen sålunda, sedan församlingarne blott en gäng verkställt detta val, förlorar all vidare inflytelse på styrelsens sammansättning, måhända under en hel generation. Detta är lika stri dande emot principen för all representation. som emot kommunens och sjelfva öfverstyrelsens eget välförstådda intresse... Ty om det skulle befinnas, hvilket alldeles icke är omöjligt, att man vid det första valet misstagit sig om vissa personers lämplighet fö detta uppdrag, om t. ex. en eller annan ledamot, i stället för att befordra saken, endas komme att använda sitt nit för att motverka den eller för att genom envishet och krånglighet förorsaka tidsutdrägt och svårigheter af tusende slag, — såsom erfarenheten nogsamt lärt, att stundom en enda ledamot kan vare nog för att åstadkomma vid kommunala rådplägningar, — hvarföre skulle icke principalerna, när de få kännedom om ett sådant förhållande, ega rätt attivid tt inom lämplig tid förnyadt val rätta sitt misstag och skänka sitt förtroende åt en annan, om hvilken de kunde tro, att: han skulle bättre motsvara deras förväntan? i Det må vara nödigt och nyttigt, att vid vattenledningens första anläggning direktionens arbetsplan och kostnadsförslag m: m: undergår granskning och erhåller fastställelse a! några kommunens representanter, äfvensom att lånets lyftande göres deraf beroende; och det må äfven medgifvas, att sockenstämmonämden redan genom sin talrikhet icke vore fullt lämplig att omedelbart fullgöra denna granskning. Men vi inse icke något skäl hvarföre icke hufvudstadens församlingar skulle åt denna nämd, hvars ledamöter de sjelfva på sockenstämmorna välja och som just utgör den egentliga representationen för Stockholn: såsom kommun (såvidt en sådan finnes till), anförtro valet af den öfverstyrelse, eller hvad den må böra kallas, som i alla fall endast skulle utgöra en slags mellanlänk emellan direktionen. . och sockenstämmonämden. Församlingarne synas i detts fall böra förhålla sig till sockenstämmonämden, ungefär som nationen till Rikets Ständer. Folket väl