Aftonbladet – 23 februari 1855, sida 2

slutad med Preussen, hvari denna makt, oaktadt sin neutralitet, gör vestmakterna flera medgifvanden. Enligt den andra versionen, som är upptagen i Dagbladet har en neutralitetstraktat blifvit undertecknad mellan Preussen och vestmakterna. Preussen förpligtar sig att fullständigt skilja sig från Ryssland och lofvar specielt att stänga sina handelsvägar för Ryssland., För öfrigt förmäla telegrafdepescher i danska blad, att den Dundas, som skall erhålla befälet öfver Östersjöflottan, icke är samme amiral Dundas som haft öfverkommandot i Svarta hafvet. Om äfven understundom någon uppgift läses i ett blad om de tillämnade fredsunderhandlingarne i Wien, så synes man på intet håll af dem vänta sig några synnerliga resultater. På samma gång som ryska kejsaren anordnar en allmän folkbeväpning göras i vestern de största ansträngningar för att till våren kunna angripa Ryssland med stor makt. Den ifver, hvarmed de tyska förbundsstaterna skynda att verkställa beslutet om krigsrustningarne, visar att Österrike icke kommer att möta stora svårigheter, då det måhända snart åter framkommer med sin begäran om mobilisering.. Wienerkabinettet har för ögonblieket vunnit sitt syftemål, då det får kontingenterna krigsrustade; äro de först rustade och uppställda, så kommer den egentliga mobiliseringen och marschorderna att lätt nog genomdrifvas med hjelp af den politiska konjunkturen. De tyska staterna af andra och tredje ordningen synas inse, att det ögonblick är har!t nära, då neutraliteten blir en omöjlighet. Det synes äfven otvifvelaktigt att vestmakterna för närvarande utöfva en stark påtryckning på öfriga europeiska stater, som hittills förblifvit neutrala. Man talar till och med om underhandlingar med Belgien, hvars neutralitet dock är garanterad af hela Europa; belgiska utrikesministern har visserligen för kamrarne förklarat, att regeringen icke mottagit någon uppmaning från vestmakterna att sluta sig till dem; men deremot upprepas sammanstämmande från flera håll den uppgiften, att Frankrike begärt att Belgien skall sätta 30,000 man på krigsfot, under förevändning att Belgien under nuvarande förhållanden måste vara rustadt för att i nödfall kunna försvara sin neutralitet. DANMARK. Från Nyborg skrifves den 15 dennes: Under starka vintrar företer Bältet ofta en intressant anblick, då isen skrufvar upp sig och antingen drifver i väg med stort knakande och buller, eller upptornar sig till formliga isberg, om icke just tornhöga, dock höga som hus. I går eftermiddag bildade sig sådana isberg på kort afstånd från Knudshoved, och de utmärka sig genom underliga former, hvarigenom de ge en bild i smått af de beskrifningar, som vi känna från nordpolsexpeditionerna, om de ofta besynnerliga gestalter och färgspel som isbergen antaga i deras egentliga hemtrakter. Likaledes ger Bältet, då ismassorna som varit i drift sammanfrysa, en mycket åskådlig bild af gletscherna på bergen. Manskapet af den holsteinska bataljon, som ligger i Helsingör, har åter gjort sig skyldigt till oordningar, liksom sistlidne jul, och denna gång misshandlat en svensk husar på vägen öfver sundet. Baron J. C. Bille Brahe har blifvit utnämnd till amtman i Skanderborgs amt. s FRANKRIKE. Om det på telegrafväg omtalade ryktet, att kejsar Napoleon ämnar sig till Krim, finnes äanu ingenting i de ankomna tidningarne. Deremot berättas såsom säkert att kejsarer skulle, åtföljd af prins Napoleon, göra en utflykt till Metz, som skulle blifva medelpunkten för operationerna mot öster. Tidningarne i nämnde stad omtala, att geniofficerare derstädes erhållit befallning att utsticka plats för ett läger för 100,000 man. Det talas om ett giftermål mellan prins Napoleon och en wirtembergsk prinsessa. Ryktesvis omtalas, att Persigny innan kort skall gåsom minister utan portfölj åter inträda i kabinettet. Guiderna ha fått mårschorder. De sägas vara bestämda för fälttåget i det inre af Europa. På Korsika anläggas två åkerbruks-straffkolonier för mindre komprometterade brottslingar. Uti en ganska skarp artikel varnar Monitören tidningarne att meddela sådana underrättelser från-de allierades läger och om derag förebafvanden, hvilka kunna gagna fienden och leda till spillandet af landsmäns och bundsförvandters blod. ENGLAND. Vi återkomma nu till en utförligare redogörelse för den förut omtalade lordmayorsmiddagen i London, vid hvilken voro närvarande tvenne högre officerare som deltagit i det pågående kriget, nemligen amiralen sir Charles Napier och generalmajoren grefve Cardigan. Den sednare säges ha infunnit sig uti samma wniform, eller så mycket deraf som sparats af de ryska sablarne, hvilken han bar vid det ryktbara kavallerianfallet vid Balaklava. På den af lordmayorn föreslagna skålen för flottan, östersjökampanjen och sir Charles Napier, svarade amiralen: Hr lordmayor, mina damer och herrar! Om en officer återkommit från tjenstgöring i utlandet, säsom min ädle vän grefve Cardigan, efter att hafva notfört underverk af tapperhet och blifvit mottagen på det sätt som han i dag blifvit det — om han efter allt detta känner sig försatt uti en kinkig belägenhet, bara mycket svårare mäste det icke kännas för mig, som återkommit från mitt fälttåg så godt som utan att ha uträttat nägonting alls, och dertill blifvit klandrad af regeringen och afskedad från mitt befål (Rop af nej, nej!). Jag upprepar det, afskedad från mitt befäl. Det här församlade sällskapet väntar utan tvifvel att erhålla någon räkenskap för de ytterst små bedrifter som blifvit utförda i Östersjön af den ypperliga flotta som skickades ut från detta land. Denna flotta var ostridligen i viss män ypperlig.