Aftonbladet – 21 februari 1855, sida 1

Jag vill fara till den gamle, gode hertigen de Villequier; han är mycket omtyckt på hofvet, och han har alltid visat mig stor vänskap. Jag är öfvertygad om att han följer mig till Versailles för att presentera mig för konungen.s Men, min bästa fröken... klockan är nu mycket, och ingen slipper om natten in i ett kungligt slott. Då afvakta vi i morgon bittida portarnes öppnande. Hertigen de Villequier skall råda och beskydda mig. Allt kommer att gå bra, om jag bara får se kungen, som redan känner chevalier de Lussan och som intresserar sig för familjen. Således, min snälla Durand, skynda er; och fastän ni icke ville hafva mina juveler, hoppas jag att ni likväl emottager det här.n Hon tog nu en rulle dukater ur sin chitfonier, dem kammarfrun denna gång tackande stoppade i sin ficka. Fru Durand insåg fullkomligt väl alla svårigheterna och obehagen af Thereöses förslag; men förmodligen brydde hon sig föga om, i fall generalförpaktarens dotter vågade sitt rykte genom en oförsigtighet, då denna kunde inbringa henne pekuniära fördelar, hvarföre hon numera endast för formens skull framstammade några obetydliga invändningar, men sedan verkligen gick för att utföra den unga flickans order, Efter ungefär en qvarts timmas förlopp återkom hon för att säga Theråse att betjeningen under olika förevändningar blifvit aflägsnad och att en fiaker höll några steg från porten. Den unga flickan var färdigklädd och tillreds att gå. Skynda er, fröken, sade fru Durand otåligt; ;vi ha ingen minut att förlora; abbedissan från Val-de-Grace har nyss farit, men edra föräldrar äro ännu hemma; tänk om v. skulle möta någondera af dem på vår väg!