Aftonbladet – 21 februari 1855, sida 1

von att emoltaga den oskyldiga Theröse furstliga gåfva. För Guds skull, nådig fröken, hvad skulle jag med alla de der grannlåterna? sade hon; bom ni än gåfve mig dem, miste jag dem nog ändå. Nej, nej, då önskar jag hellre kunna påräkna er rättvisa och frikostighet, om jag för er skulle kompromettera mig; jag är fattig och lefver af mitt arbete, så att jag skulle blifva alldeles nödställd om jag miste min tjenst. Då skulle jag anse det för en helig pligt att försäkra er om en säker framtid, och ni vet att jag håller mina löften. Fröken är så ädelmodig . .. befall, hvad önskar ni att jag skall göra? Ni måste laga att jag ögonblickligt kan komma ut ur hotellet. Jag vill nu kläda mig och under den tiden sörjer ni för attingen af betjeningen kan se mig, som ni gjorde mig ovetande vid herr de Lussans sista besök här, och så skaffar ni mig en fiaker. Har ni förstått mig? ... Gå genast; nå hvarföre går ni icke?o Fru Durand, som förut alltid sett den unga flickan lugn och värdig; blef så förvånad öfver hennes ovanliga häftighet, att hon icke visste hvilket beslut hon borde fatta. Men, nådig fröken, sade hon förläget, vill ni icke först säga mig hvart ni ämnar er, hvilka edra förslag äro? Hvad har ni med dem att göra? Men, lika godt, jag behöfver ingenting dölja, mina afsigter äro rena; Jag ämnar kasta mig föl konungens. fötter, för att: begära. Philip de Lussans: frihet. Kungeni utropade hon förvånad; chvadc tänker ni på! Ni, en. ung, dygdig fickal... För öfrigt så är kungen i Versailles; det säges till och med att han är sjuk. Ni kar således ändå aldrig få se honom.,