Aftonbladet – 19 februari 1855, sida 2

satt fråga hvarföre, blef svaret: emedan du icke duger till -landshöfding,. . Mannen hade likväl ännu högre relationer och blef således utnämnd, men slutade bedröfligen med afsked och bankrutt, hvilken sednare till stor del härleddes från honom ådömd ersättningsskyldighet för en balans i länets ränteri. Vi veta icke om han sökte nåd eller om honom på sådant sätt eftergafs hans skuld; men det veta vi, att han, som var en hjertans from och genombeskedlig man, efter afskedstagandet öppet yttrade till sina vänner: Jag hade gjort klokt om jag lyssnat till gubben Rosenblads råd, då han sade mig att jag icke dugde till landshöfding. Vi införa i dagens blad början af K. M:ts den 18 sistlidne Januari utfärdade, ehuru ännu icke genom uppläsning i kyrkorna promuls gerade förordning om vilkoren för bränvinstillverkning. Innehållet är för flertalet af våra läsare i allt hufvudsakligt bekant, emedan det, så vidt vi kunnat iakttaga, utan någon annan förändring än möjligen i redaktionen, öfverensstämmer med Rikets Ständers i ämnet afgifna förslag, af hvars grundbestämmelser vi jemväl helt nyligen meddelat en öf-. versigt i vår återblick på riksdagen (jfr. n:o 23) samt dervid tillika anställt en jemförelse mellan K. M:ts i frågan afgifna nådiga proposition och de högst väsentliga afvikelser derifrån, som Rikets Ständer beslutat; och då dessa afvikelser i vår tanka innefattat ganska betydliga förbättringar, är det med tillfredsställelse vi anteckna att regeringen, äfven der hon under skyg: af sin lagstiftningsmakt i ekonomiska ärenden kunnat bibehålla sina egra förslag, icke af rätthafveri låtit förmå sig dertill, hvilket lärer få anses ådagalägga att regeringen funnit Ständernas förslag mera ändamålsenliga, som åter i sin ordning bevisar att det kan vara både rätt nyttigt och behöfligt för regeringen att taga representationen till råds äfven i sådana mål, der hon sjelf eger en viss maktfullkomlighet. Men ehuru vi således för närvarande erhållit den bästa bränvinsbrännings-förordning som under nuvarande omständigheter kunnat förväntas, så framstår likväl, vid den digra författningens genomläsning den öfvertygelsen att, äfven med denna förbättring i lagstiftningen, endast ett halft steg är taget, och att den egentligen icke bör betraktas annorlunda än såsom ett öfvergångsarrangement; ty uppenbarligen måste hela denna krångliga indelning i större och mindre brännerier; i beskattningen efter tillverkning eller afverkningsförmåga; i föreskrifterna för beståndsdelarne af viss redskap och dennas begränsning till viss pannerymd, samt slutligen inskränkningen af tiden för bränvinsbränning till endast två månader om året, bortfalla innan man kan sägas hafva åstadkommit en verklig reform med de resultater i både moraliskt, kontrollerande och finansielt hänseende, som den upplysta opinionen önskar. Derom är likväl icke lämpligt att nu yttra sig, och innan dess bör dessutom erfarenheten af den nya författningens verkningar afbidas. Hvad som. alltid blir en absolut vinst är bränvinsbrän-. ningens skiljande från jorden, och den högst betydligt tillökta skatten å tillverkningen.