Aftonbladet – 19 februari 1855, sida 2

sväfvande utom hus, bibehöll han likväl inom hus alla en liten kälkborgares seder och familjaffektioner. — Vid en annan tidpunkt och med nägra millioner mindre, hade Threses far kanhända blifvit ansedd för och varit en huslig, till och med allvarlig man; men exemplets smitta och en furstlig förmögenhet gjorde nu af den fredlige borgaren en löjlig mondor. Herr de Villeneuve afgudade, oaktadt all sin lättsinnighet, Therese; då han om aftnarne hemkom, hvarifrån visste ingen, fann han siti högsta fröjd i att trycka en kyss på det !kyska barnets rena panna, som blygt frågade. honom hvar han alltid tillbringade. sina äftnar och ofta sina nätter. Han tyckte om att prata med henne, att afhöra hennes barnsliga joller; och att förorsaka henne angenäma öfverraskningar, roade honom isynnerhet; alltid fanns i hans fickor någon nipp, någon dyrbar småsak för henne. Det var nästan som om han ville i faderskärleken rena sin själ, fläckad af så många andra, mindre upphöjda känslor. ilerese kunde således med skäl förmoda att hennes far ej skulle glömma henne under denna förvisningstid. Men hemma bar generalförpaktaren tåligt det äktenskapliga oket, och handlade aldrig utan att rådfråga sin hustru. Fru de Villeneuve å sin sida älskade lifligt sin dotter, men en önskan som numera nästan öfvergått till en fix id beherrskade henne i detta ögonblick fullkomligt, och ett mäktigt inflytande, som vi snart skola lära känna, dref henne till stränghet. Hon var ärelysten, och penningemannen kunde ej då, som i våra dagar, uppnå allt; det var då längre än i dag emellan bankiren och baronens rang; generalförpaktaren och hans fru gjorde ofta denna erfarenhet i den förnäma verlden, ty mer än en gång hade den till millioner rika kopparslagardottern rönt förödmjukelse af samma förnäma damer, hvilka gerna anlitade hennes mans kassa. Derföre var hon numera med hela sin själ fästad vid det medel som erbjöds henne att uppnå den