Aftonbladet – 19 februari 1855, sida 2

näktergal slog sin första melodiska drill i toppen af ett kastanieträd, medan en syrsa sakta surrade ibland gräsplanens grönska; ingenting störde hennes slummer, en följd af utmattning och smärta, Midt -under denna fridfulla scen, hvarest sjelfva naturen syntes smeka den unga insomnade flickan med sina melodier, vällukter och ljus, syntes plötsligen ett väsen som sakta och försigtigt smög sig fram mot Therese. Denna otydliga massa framsprang ur den tätare delen af trädgården och hvilade alltid några minuter efter hvarje nytt språng framåt. Denna varelse gick oupphörligt från den ena till den andra af de aller hvilka bildade liksom en solfjäder kring gräsplanen, så att han allt mer och mer närmade sig Therese utan att likväl kunna upptäckas i skuggan af de sammanvuxna träden. Hvilken kunde denna hemlighetsfulla varelse vara? Gallerporten som; ledde ut till gården var alltid stängd, och fru de Villeneuve, som ville se hvilken verkan en fullkomlig ensamhet skulle hafva på Thårese, hade strängt förbjudit sitt folk att intränga i den del af trädgården som stod i förbindelse med den unga flickans rum. Således kunde det ej vara någon af hotellets invånare; och murarne voro för höga och för väl bevakade att kunna öfverstigas. Men tillhörde väl dessa märkvärdiga språng eller hopp en vanlig menniska? Denna besynnerliga person svingade sig ju med öfvernaturlig snabbhet från det ena stillet till det andra, utan att bvarken sandens gnisslande eller grenarnes prasslaude förrådde en menniskas närvaro. Än var han här, än. der, ibland bakom kastanieträden, ibland bakom rosenhäckarne; och, utan att den finaste hörsel kunnat förnimma, hans språng var han knappast tjugo steg ifrån Therese. Var det någon af dessa sylfider eller kärleksgudar, hvilka så ofta framställas på operan tyst sväfvande omkring någon skön favoriteultaninnas läger, och hvars sluromer fläkten af deras hvita vingar ännu mera förljufvade? men hade också den, som nu sväfvade omkring fröken de Vilte