Aftonbladet – 17 februari 1855, sida 2

Huru! Ni går hem till er?, frågade den svartklädde mannen lifligt, ni pläderar då icke i dag i Chåtelet som man sagt? I det fallet besvär jag er med hopknäppta händer att värdigas dricka en kopp chocolad med mig på något caf6 i grannskapet. Under det vi frukostera vill jag underrätta er om saker hvilka verkligen förtjena er uppmärksamhet. Men det är sannt, ni lär väl icke vilja antaga en obekants bjudning. Jag heter Salvien, med tillnamnet Salvien med glasögonen, för utt skilja mig från mina homonyme författare, jag har fordom skrifvit yg samma försök i Almanach des Muses, hvar bland isynnerhet en viss Bouquet å Chloris väckte stort uppseende i den litterära verden och öppnade mig flera förnäma salonger. Som ni sjelf skrifver...o Jag tror mig icke förtjena räknas bland författare... men ännu en gång, herr Salvien, eft ssom detta är ert namn, vigtiga göromäl hi. dra mig verkligen att antaga er inbjudning, hvarföre jag ber er mottaga min ursäkt och hjertligaste tack. Han bugade sig åter och fortsatte med stora steg sin väg, men herr Salvien slöppte ej så lätt sitt rof; han gick fort fatt på Philip och var snart åter vid hans sida. Ånssan visste ej huru han skulle befria sig från denna efterhängsne person. De voro just då nära Pont-neuf och den ofantliga mängd af folk och åkdon som alltid uppfyler denna passage gjorde hvarje samtal omöjligt. Salvien betraktade först en person i trängseln hvilken höll sig ungefär tjugo steg ifrån dem, sedan närmade bap sig Philip och hviskade honom i örat i Jag är en af abbe de la Croii vänner... Gå icke hem till er eller ni är förlorad ! Hvad menar m? frågade Pbilip förvånad och stannade för tredje gängen,