Aftonbladet – 17 februari 1855, sida 1

1 YA TAR VALIBYL, I Je Fe Drooms, IN emottagas å Aftonblads-kontoret vid Mynttorget, mot råd, är gift med en brorsdotter till hr vor Manteuffel. Han befann sig just för tillfälle här och konfererade mycket med minister. presidenten. Knappt hade preussiska regeringen fått tag i cirkuläret, förr än det först analyserades 1 pressen, derpå offentliggjor des i ett ministerielt blad vid Rhein, Dässeldorfer Zeitung,, och detta offentliggörande telegraferades genast till Frankrike och Eng: land. Saken gjorde stort uppseende, och det kan ej nekas att den preussiska regeringspressen förstår att med någon skicklig: het utföra sådana operationer. Skada blott att vår diplomatis framgångar synas dertill vara inskränkta. Så låta ryktena, som här i Berlin vunnit stor utbredning. Min pligt såsom berättare ålägger mig visserligen att tillägga, att den ministeriella preussiska utläggningen låter något annorlunda, och att ;Preussische Correspondenz förklarar attregeringen först fått ger nom Dässeldorfertidningen lärt känna det förtroliga cirkuläret. Men Dässeldorfer Zeitung är emellertid ett ministerielt blad, och det är derför nog att anföra tydningen i Preussische Correspondenz,. Huru dermed än må vara, så har det förr troliga cirkuläret af den 14 Januari icke litet skadat Österrike i Tyskland. I Frankfurt har sinnesstämningen till följd deraf blifvit alldeles omvänd. Bäjerns förmedlingsförslag att endast sätta kontingenterna i krigsrustadt skick erhöll majoritet, och Österrike måste omfatta detsamma. I. sjelfva verket har alltså det preussiska systemet, som likaledes ej ville gå längre än till det krigsrustade skicI ket, blifvit det segrande i förbundet. Om nu äfven Preussen, i det denna makt för sin del upptog och utvidgade det bäjersk-badiska förslaget, i komitesessionen den 30 Januari väckt motion om att kontingenterna skulle försättas i krigsrustadt skick, att mobiliseringen skulle kunna ega rum 14 dagar efter derom fattadt beslut (detta är den högre graden af krigsrustadt skick, då den vanliga erfordrar fyra veckors rådrum för mobilisering), om äfven derigenom ett steg åtminstone alltid blifvit taget — och många påstå att Österrike begärt mycket för att kunna låta pruta med si och ändå erhålla något — så förblifver dock förbundet ännu efter preussisk fason på fönsvarssidan, och ännu ytterligare tid går derigenom förlorad. Det ryssvänliga partiet i Wien — ty äfven der existerar ett sådant — gör sig å andra sidan denna vändning till godo, för att så länge som möjligt är fördröja Österrikes offensiva uppträdande mot Ryssland. Hvad Preussen beträffar, så äro vi ännu icke mycket längre komna. Ryktet att det velat mobilisera två armåkårer, i Schlesien och vid Rhein, har på halfofficielt vis blifvit vederlagdt. Men då ryktena just hade blifvit satta i omlopp genom de ministeriella bladen, så synes redan deraf, om man icke visste det förut, att afsigten i alla händelser förefanns till en så beskaffad neutralitet, som skulle komma att göra front mot två sidor. Ögonblicket är ännu icke kommet. Men man vet att Preussen vill förekomma händelsernas påtryckning och de längre fram väntade förbundsbesluten, och att förberedelserna visserligen å ena sidan äro fullbordade, såsom Preussische Correspondenz skrifver, men å andra sidan med synnerlig ifver och eftertryck bedrifvas för den fierde, femte och sjette armåkåren. Den fjerde står i provinsen Sachsen (med Magdeburg till generalkommando); den sjette i Schlesien (Breslau), den femte i Po sen. De förberedelser som träffas med afseende på den sistnämnda förtjena isynnerhet er uppmärksamhet. Skulle denna kår en gång plötsligen mobiliseras, kommer det att väcka den utomordentligaste sensation. Somliga skola säga att Preussen gör front emot Ryssland, de andra skola erinra sig att det i den ofvan omtalade franska depeschen sättes i fråga huruvida Preussen tilläfventyrs vid uppställandet af en kår på ryska gränsen å ena sidan ville skydda Ryssland, å den andra försvara sig mot vestern. Låtom oss hoppas I att, innan denna mobilisering sker, vår ställning till vestmakterna må hafva kommit helt och hållet på det klara. Tanken på en särskild uppgörelse med Preussen är icke ännu uppgifven, och man önskar den också från vestmakternas sida. Men schismen finnes ännu alltid deri. att vestmakterna önska att hafva vunnit Preussen förr än det inträder ji Wienerkonferenserna, medan Preussen yrkar såsom sin rättighet att förut inträda deri. General Wedels beskickning skall befordra detta särskilda arrangement, och äfven Usedom, hvilken såsom bekant är konfererade i Briigsel, har erhållit nya instruktioner i samma anda. Men då jag icke villuppgifva den fördelen att här, 1 dessa tidningar följa politikens gång endast i spåren af positiva faktiska -: händelser, så låter jag heldre för närvarande ännu bero vid hvad som förtäljes om denna beskickning, så mycket mer som den åtminstone lika mycket angår bevarandet af Preussens rätt beträffande dess inträdande i Wienerkonferenserna såsom en förberedelse till en särskild traktat, som denna särskilda traktat ill Nm