Aftonbladet – 17 februari 1855, sida 1

Chavigny, må himlens alla välsignelser nedfalla på bars hafeudIi.in Dessa uttryck af tacksamhet besvarades lika litet. som förut deras förbannelser. Sedan de begge vännerna några minuter lyssnande väntat, kunde de ej längre beherrska sin otålighet, utan fattade lanternan, hvars vaxljus till tre fjerdedelar uppbrunnit, och klättrade fort upp för. trappan ehuru deras ben vid hvarje steg svigtade. L SALVIEN MED GLASÖGONEN. Då våra vänner uppnått gatan var det redan dager; deras öron, som så lönge varit vana. vid-de: underjordiska hvalfvens hemska tystnad, blefvo nu ljuft smekta af de tusen olika ljud hvilka utgöra det folkrika Paris röst. Chavigny ilade hastigt upp isittrum, lycklig att åter vara bland de lefvandes antal, och utan: att ens komma ihåg att källaren borde stängas, hvarest den öppna nedgången till: .de underjordiska. gångarne lätt... kunde uppväcka. grannarnes nyfikenhet, Men den mera lugne Philip reparerade denna glömska, geromjatt väl igenläsa källardörren och stoppa nyckeln i sin ficka, hvarefter han lätt sprang upp efter sin kamrat, hans trötthet syntes försvunnen. Abben hade: handlöst. kastat sig på sin säng hvarest han låg i flera minuter utan att röra sig, under det att den lika trötte Lussan kastade sig på. soffan. Begge syntes först stumt vilja njuta af deras oförmodade befrielse, genom: att. badda gig i solstrålarne och döfva sig af bullret; men snart fann abben dessa njutningar: ej tillräckligt positiva, hvarföre han efter en betydlig: ansträngning :reste: sig.. Väl uppstigen: gick han och stödde sig. -mot möblerna tills han slutligen kom fram--till sin skänk, hyilken han öpp