Aftonbladet – 16 februari 1855, sida 3

sagt sig hafva gifvit blott två slag med påken, hvilk: slag träffat endast på den ena länden. I afseende härå förekommo dock vittnens intygan den att begge de tilltalade gifvit Jonas Petter Svens. son många slag, hvarom ett bland vittneha meddela den beskrifning att slagen af påkarne, såsom viltuets ord fallit, varit mångfaldiga och hårda samt haglat så, att vittnet icke kunnat urskilja huru de träffade, och ett annat vittne att begge påkarne svängde i luften och oräkneliga slag utdelades. De tilltalade hafva, under förklarande att aldrig tillförene någon ofänskap varit emellan dem och Jonas Petter Svensson och att de vid tillfället icke vari rusiga, sagt sig hafva utan något ärende gått wl Gryssös ifrägavarande afton. Flera vittnen, med 2 längre tid bekanta, hafva ock vitsordat, att någon ovänskap före detta tillfälle icke blifvit bemärkt emellan de twlltalade och Jonas Petter Svensson; men eu vittnesmål förekommer dock derom, att de tillialade, då de vid ankomsten till Daniel Pehrssons gård efterfrägade Jonas Petter Svensson, till vittnet haft korta och tvära yttranden, och, säsom vitinet sig ut: tryckt, skjutit under lugg, äfvensom de under bränvinsförtäringen hos Daniel Pehrsson yttrat, att de icke tänkte begifva sig derifrän innan de uträttat sitt ärende; och har et annat vittne berättat, burusom, under den vandring tillbaka mot Daniel Pehrs sons stuga, hvarunder första osämjan sig röjde. Carl Nilsson till vittnet yttrat, att de tilltalade kommit till Gryssäs i afsigt att gifva Jonas Peuer Svensson stryk; i sammanhang med hvilket yttraoce han upp manat vittnet aw börja gräl samt utlåtit sig: .u gör jag mig full, men det är jag icke, och seu bör det ihop, ty då jag har Johan Aibert Danielsson med mig, är jog ej rädd för att släss.s HRärvid bade vittnet varseblifvit det uppkomna handgemänget emellan Johan Albert Danielsson och Jonas er Svensson. Och utmärka två vittuens berätte Nilsson, dä ban vid nämnde h-ndgemö vill Johan Alberc Danielssons biträde, i sin verksamhet deriil, aut afstyra väldets fortsättning, utan sparkat Jonas Petter Svensson; äfvensom ban, Jonas Pet ter Svensson i håret och sämedelst släpat horom efter vägen. Genom rsnsakningen har icke kuunat utredas, om, säsom de ti H ätt, Jonas Petter Szensson vid nyssomförr hocdgemäng verkligen varit den först angripa Jonas Peter S-ewson var 26 är gammal, i allmänhet känd för godt uppförande, men stundom i rusigt tillstånd :rätlysten. Johan Albert Danielsson var 20 är, och Carl Nilfson 18V, är gemmal; förut icke tilltslade för brott, men kända för begifvenhet på starka drycker. Göta hofrätt har genom utslag, som blifvit hemstäldt Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, ancctt de tilltalade vara lika vållande till Jonas Petter Svenssons död samt derföre dömt Johan Albert Danielsson och Carl Nilsson att mista lifvet genom halshuggning. Uppå af de tilltslade gjord ansökning att varda af nåd från dödsstraffet förskonade och att få umgälla brottet med annat straff, än arbete å föstning, äfvensom underdänig förbön af de sakfälldes anhöriga och grannar samt den dräpnes fader, har Kongl. Maj:t af näd förskonat dem frön dödssiraftet ceb uillätit att de fingo umgälla sina broit, hvar för sig, med tjugu-tta dagars fängelse vid vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt samt tio ärs arbete å fästning. in