Aftonbladet – 16 februari 1855, sida 3

(Införes på begäran.) Till Redaktionen af Aftonbladet. Sedan Aftonbladet för den 12 dennes gjort mig den rättvisan att i en särskild uppsats skärskåda de närmare förhållandena vid den s. k. visitation, som hos mig för tvenne månader sedan anställdes i ändamål att efterspana mag. Munck af Rosenschöld, och hvars för hemfriden kränkande beskaffenhet gifvit mig anledning till rekonventionstalan inför domstol, så har i gårtiagens nummer af Aftonbladet ett svar af en insändare blifvit synligt, gående ut på att borttaga kraften och verkan af de välgrundade dnmärkningar, som i Aftonbladets förenämnde uppsats blifvit framställde mot poliskommissarien Jäderins sätt, att verkställa visitationen, samt att bort:aga intrycket af de i A. B. gjorda allmänna reflexioner öfver hemfridens respekterande här i hufvudstaden; och enär jag sjelf är part i målet och i öfrigt anser saken tala för sig sjelf, anser jag det öfverflödigt att jag inlåter mig i något svaromål på det officiösa svaret, helst säkerligen Aftonbladet kan göra det med större kicklighet än jag, men som tillika i svaret blifvit inflätad en mot mig personligen riktad försåtlig insinuation, som icke har ringaste sammanhang med det ifrågavarande ämnet, så utbeder jag mig att derpå få svara med några ord. Den värde insändaren söker nemligen att förklara orsaken hvarföre Jäderin vid visitationstillfälletmedhade ett så stort antal poliskonstaplar, och yttrar för detta ändamål att sådant torde varit så mycket mer behöfligt, som för polisbetjeniogen icke var obekant det väldsamma uppträde, hvilket Ekbom för några är tillbaka till ställde mot en aktad borgare här i staden och hans arbetare, och som föranledde en längre rättegång, derunder Ekbom emot sin ifrågavarande vederpart yrkade icke mindre än lifvets förlust, ehuru rättegången slutades på det sätt, att vederparten friköndes och Ekbom dömdes till böter och offentlig afbön. Händelsen ör, att detta ilia placerade argument blifvit af insändaren framstöldt på ett savningen i högsta grad vanstallande sätt, så aut han deraf torde skörda föga ära och ännu mindre viast för den sak han åtagit sig att förfäkta; ty, pro primo är det med förlof en ren osanning att jag nägonsin tillställt något väldsamt uppträde mot en aktad borgersman, och pro secundo är det följaktligen äfven osannicg att jag för nägonting dylikt blifvit dömd till ansvar. Jag trotsar insändarens förmäga att kunna i ringaste mön styrka sin fula insinuation att jag varit tilltalad och dömd för nägot väldsamt uppträde, som jag skulle hafva tillställt mot nägon, eho det vara må Detta kunde vara nog till svar å insändarens groft osanna uppgift; men enär han, pitagligen mot bättre vetande, velat anspela på en för nägra år sedan mellan mig och en här boende borgersisan anhänvgig och afgjord rättegång, hvari jag verkligen blef dömd till det omnämnde ansvaret, så utbeder jag mig att derom få lemna följande upplysningar: 1:o. Rättegången anställdes ar mig mot den s.k. aktade borgersmannen,. 2:0. Anledningen till rättegången var den, att jag vid min afflyttniog från den aktade borger mannen varfölls på öppen gata och misshandlades, hvarvid ina dyrbara möbler och iastrument som voro ucder Lyttning dels skadades och dels förkommo till ett värde af flera hundra riksdaler. 3:o. Genom trenne vittnen, såsom af notarien Rinmans till red. medföljande reservation visas, intygs des att den aktade borgersmancen, deltagit i sit jemte en mängd andra versoner öfverfalla mig på öppen gala under nämnde flyttning. 4:0. Begick jag det misstaget att, i den upprörda käpslan af en orättvis behandling, å mia vederpart yrka ansvar såsom för rän, hvilket, då jag dermed fortsatte, föranledde mitt dömmande till afbön; böterna ädömdes m:g deremot för missfirmligt skrifsätt. Så förböller det sig med det våldsamma uppträde jag tillställt mot en aktad borgersman, och för hvilket jag, enligt. den stmvetsgranne insändarens påstående, blifvit dömd till böter och afbön! och hbvilset sedermera skulle gifvit Jederin skäl att mediaga ett halft kompar i poliskonsiaplar, då hao hedrar mig med sina besök !! Handliogarne i den märkliga rättegången mellan nig och dena akta:!: birgersmannen finnas fallstänlige hos mig att gezor:se af en hvar som vill skaffa ig ett begrepp om svensk lagskipning; att vidare tira mig om denna sakicen tidning torde vara olämpigt. Till slut beder jag att få göra en enda anmärkring i sjelfva hufvudfrågan i anledning af instindans påstående act mag. Munck af Rosenschöld hade in bostad hos mig eller att vi bodde gemensamtn. Detta är nemligen en osann uppgift, enär jag inför lomstol uppv.sat mitt hyreskontrakt med värden samt itomdess, hvilket icke var mia skyldighet, med vitten styrkt att mag. Rosenschöld icke under ena längre id före visitationen ens l:gat öfver natten i nögotaf nina rum, och beträftande ins. yttrande att hans nya vostad icke blifvit anmäld i polisen, så vill jag cn ast påminna derom att jag dermed hade iotet att staff, utan var det magisterns eller hans nyg värds kyldighet att ombestyra. Att magistern hade klå ler, nemligen en tilläst natisäck och en kappa, för arade hemma hos mig är sannt men inverkar icke let rivgaste på saken och kan aldraminst lända Jaålerin till ursäkt för hans sätt att verkställa sitt inrängande i mina rum. Stockholm d. 16 Febr. 1855. J. Ekbom,