Aftonbladet – 15 februari 1855, sida 3

(Införes mot betalning.) Ytterligare, angående den blifrande hufrudjernbanans riktning genom Westergötland. Då frågan om denna jernbanss riktning icke uteslutande rörer Skaraborgs län, hvarinom ej mindre än 3:ne särskilda förslag i nämnde: hänseende uppstått, med den följd, att lika många riktningar för jernvägen genom länet blifvit. undersökte-och utstakade, utan denna fråga eger den vidtomfattande egenskap att i första rummet afse. befrämjandet af rikets största allmänna nytta, torde de; båda ädle insändarne i Aftonbladet för den 27 förlidne Januari och den 1 uti innevarande månad, hvilka, hvar för sig, uppträdt till försvar för de särskilda Billiogsbanorna, eler för Sköfdeoch Mariestadsbånorna, icke illa upptaga, att vi önskå till allmänheten yttra några ytterligare ord angående Skarabanan, ingalunda för att dymedelst, på bekostnad af sanningen, på förhand uppfånga opinionen,, utan för att söka ställa frägan på dess rätta grund, samt inför den stora allmächet, som opartiskt betraktar säken, förete skäl och bevis för vår öfvertygelse om Skaärabanans rätt till företräde framför de öfriga banorna; och hoppas insändaren; att då han, emot de ädle insändarnes uttalade råd, för en närmare utredning af den stora frågan, djerfves anlita tryckfriheten, — detta mensklighetens skönaste palladium mot allt slags våld och förtryck så väl inom handlingens som inom tankens område, — sådant icke skall läggas honom till last eller varda honöm förvägradt, destomindre, som de mest anlitade representanterna af den periodiska pressen inom rikets 2:ne vigtigaste handelsplatser, Stockholm och Göteborg, de der genom den ifrågakomna jernvägen skola sammanbindas, redan uttalat den samma åsigt, hvarpå förslaget om Skarabanan hvilar, eller att nendast de mest vigtiga lokala anledningar kunna rättfärdiga en afvikelse från den genaste vägen för den stora hufvudbanan.r Innan insändaren öfvergäår till sjelfva saken, torde det tillåtas honom att i korthet besvara några af den siste ädle insändarens uppgifter, i fråga om uppkomsten af de särskilda banförslagen inom länet. Att Mariestadsbanan härleder sin uppkomst från ett Colloquium familiare emellan någre herrar i Skara uti Augusti mänad år 1852, torde vara omöjligt att bestrida, då det är sanning, att beslutet om denna bana icke grundlagts af någon prlardag, kungörelse till länets invånare att sammankomma för utöfvande af deras obestridliga rät: att yttra sig i den för länet så vigtiga jernvägsfrågan, samt då den omständighet, att länets invånare varit kallade till sammanträde vid ofvannämnda tillfälle, för behandling allenäst af några i den utfärdade kallelsen specielt utsatte frågor, icke kan tillägga beslutet om Mariestadsbanan formen eller egenskåpen af länets beslut,. Att vid ofvannämnda sammanträde beslutats om banans ledning vester om Billingen i den sedermera följda höfvudriktningen kunde ingen af dem, som bevistade sammanträdet och nu äro delegare i bolags get för Skarabanan, förnimma. — Tvertom blef för dem banans riktning bekant efter berättelser från de utsedda komiterades sammanträden i:Mariestad; och först sedan man erfarit, att ingeniör Tottieysom haft Mariestadsbanans undersökning sig anförtrodd, efter, i sällskap med en af de komiterade, företagen s. k.