Aftonbladet – 15 februari 1855, sida 2

kl. mellan 3 och 4 på morgonen och två timmar derefter i lindrigare grad förnyades. Tiden för denna sistnämnda jordstöt slår fullkomligt in med den ofvan uppgifne. — På skeppsvarfven i Gefle råder för närvarande en ganska liflig rörelse: icke mindre än 4 skepp, 2 briggar och G skonciisr stå der för mnärvarande under byggnad. . — Umeåbladet berättar, att det sedan flere år tillbaka väckta förslaget om ett brandstodsbolag för landet inom Westerbottens län nu är så längt avanceradt att det inom en jemförelsevis kort tid kommer att träda i verksamhet. Frågan om denna nyttiga och värdefulla inrättning uppstod redan år 1846, då reglementet erhöll kuoglig stadfsstelse; men företaget vann då inga sympatier hos större delen af allmogen. Sedan denna tid synes frågan hafva fallit i glömska, intill sistlidne är, då länsstyrelsen fann sig föranlåten att änyo uppmana allmogen att icke obetänksamt förbise fördelarne af en dylik försäkringsanstalt; och har denna uppmaning haft till följd, att efter mycket arbete hos presterskapet och kronobetjeninogen inom Säfvar, Umeå, Wännäs, Degerforss, Nordmalings, Bjurholms, Lycksele och Fredrika socknar blifvit tecknadt ett både för fast och lös egendom sammanräknadt ansvarighetsbelopp af 1,600,000 rår bko. . Med anledning häraf äro bolagsmännen kallade till sammanträde å landskansliet i Umeå torsdagen den 29 instundande Mars kl. 3 e. m., då val af direktion och vidtagande af öfrige åtgärder för bolagets konstituerande skall verkställas. — När författaren af skriften Om Straffoch Straffanstalter, förde menniskokärlekens talan i fråga om fångars vehandling, kunde väl knappast någon förmoda att under konung Oscars regering man skulle få skälig anledning att klaga öfver nyckfullt behandlingssätt inom fängelserna, öfver onödig stränghet eiler till och med försök att liksom tortera vissa misshagliga personer. Emellertid hafva på sednaste tiden åtskilliga omständigheter förekommit, som synas göra det tvifvelaktigt om de grundsatser af passionfri rättvisa och menniskokärlek som i ofvannämnde arbete så talentfullt förfäktades nu alltid bhfva följda. Från Skåne erfor man för kort tid sedan att magister Vandamme på fästningen behandlades med en upprörande stränghet, då han, som undergick fängelsestraff för ett politiskt tryckfrihetsbrott, dels förnekades att begagna skrifmaterialier och annan lektyr än några i fängelset befintliga andliga böcker, dels hans bekanta förnekades tillträde för samtal med honom, och han dessutom med cellstraff belades för en disciplinöfverträdelse, som svårhgen synes kunna hafva egt rum om tillbörlig uppmärksamhet egt rum å bevakningens sida. Nu är åter, såsom en person, hvilken besökt hr magister Munck af Rosenschöld i kronohäktet å Långholmen, för oss uppgifvit, hr Rosenschöld derstädes föremål tör ett behandlingssätt, som föga synes öfverenstämma med hvad som vore klokt och menskligt. Man lärer förmena hans bekanta att besöka honom), tillstädja honom ingen annan läsning än andaktsböckerna och lagboken, samt försummat att draga omsorg om nödig snygghet i hans rum och hans liggplats, då det väl icke får förmodas att man till och med uppsåtligen för att plåga hovom arrangerat med denna osnygghet i rummet och bädden. Det borde dock observeras, att magister Rosenschöld icke är fängslad såsom mizsdådare. Hans förbrytelse är ett politiskt tryckfribetsbrott; han är af underrätten dömd till ett halft års färgelse för en artikel om österrikiska kejsarhuset, och domen är icke ännu laga kraftvunnen. Under Carl Johans tid behandlades politiska tryckfrihetsfångar på annat sätt. Protokollssekreteraren Regnår, hr Rosenqvist af Akershult och flera andra erhöllo högre dagtraktamente än som bestods vanliga fångar och tillätos både samtala med dem som ville besöka dem, och förströ sig med läsning samt begagna penna och bläck. Sjelfva Crusenstolpe, som man så nyckfullt behandlade och som man stundom bemödade sig att tillfoga själslidanden, erbjöds högre traktamente, ehuru han vägrade mottaga sådant, och han fick äfven merendels emottaga besök samt sysselsätta sig med läsning och skrifning. Tryckfrihetsfångar, som sutit häktade för gemena förgripelser mot enskild persons goda namn och rykte, hvarföre de blifvit dömda ärelösa, hafva fått emottaga besök. Hvad reson kan det vara uti ett strängare handlingssätt emoten politisk fånge, som dessutom endast tills vidare hålles i förvar? Skulle man icke kunna tro att man här straffar Rosenschöld för helt annat än hvarför han sitter i häkte? Skall man icke frestas till den förmodan, att vederbörande här godtyckligt plåga honom till straff för hans handlingssätt i andra fall, i hvilka han ej kunnat nås af lagens arm? Man kan och måste strängt ogilla Roseni schölds skrifsätt och bandlingssätt, och Aftonj bladet är icke bland dem som göra detta minst; men man måste dock önska att han, liksora alla andra fångar, blifver med mensklighet behandlad efter Sverges lag och laga stadgar. Man måste framställa denna önskan lika myc ket med afseende på rättvisans klara bud som på klokhetens fordringar. Ingenting kan väl vara mera oförståndigt i fråga om en bornerad och halfförryckt författares bestraffning, än att göra honom till martyr och derigenom bereda honom sympatier som eljest aldrig skulle egnas honom. ?) Boktryckaren Ekbom har måst söka särskild tillåtelsa af fängstyrelsen att få tala vid honom i ekonomiska frågor.