Aftonbladet – 14 februari 1855, sida 3

innan kort stängd af ett hus, hvars inköpsI pris i framtiden möjligen kunde uppgå till 50eller. 100-dubbelt mot det nuvarande för den ruskiga inplankningen ). Vinsten af denna vägs öppnande för der nödvändiga trafiken från Blasiiholmsträkten, Nybrohamnen och hela nedra Ladugårdslandet är uppenbar. Men det är icke blott trafiker som vunne härpå: en annan ännu större fördel skulle tillskyndas dem, som vilja på närs hål! finna vederqvickelse i skön konst och en annan natur än den husmassorna erbjuda. Från Nationalmuseum är passagen till Berzelii park både kort och vacker, och om-den utsträcktes derifrån öfver Norrmalmstorg till Humlegården, blefve den i sin omvexling vida mer inbjudande. En angenäm promenad i och för sig sjelt är visserligen ganska önskvärd. Bättre likväl, om .den leder till en ännu angenämare hviloplats — och hvar finnes inom Stockholms tullar någon herrligare sådan än Humlegårdsparken skulle kunna blifva? Ja, den är det. redan, oaktadt. sitt förfailna skick, denna gamla all . varliga park, som bjuder på landet midt inne i staden och hvars åldriga Jindar (om de fö stå fredade) i sin goda jordbädd-skola trots ännurnågra sekler och för kommande slägten hviska om den kungliga anläggarinnans smak och heznes omtanke om sin hufvudstad. Hvad slags smak och omtanke vår tid: har i afseende på samma lokal, den enda som gifver svalkande skugga, visar sig bland annat-i. desrycktals återkommande rotoch topphuggningarne, verkställda med en vandalism, Hvilken — om den får fortfara — kanske slutli: gen förpassar hela Humlegården -på eldbrasan; Och död: och lägervall är för öfrigt hvad som möter blicken, hvart den vänder. sig. Också ser .man.till vår. skam hvarje utlänning, som träder hit in, med en nog begriplig axelryckning uttrycka sin alltför giltiga undran och förvåning — såvida ej hans ömkan ger.sig luft 1 ord. Tivad kunde dock icke göras af Humlegården ! Till en början erinra vi derom att den för längre tid sedan varit upplåten åt f. d. Linneiska samfundet. Helt naturligt väckes deraf idn att ånyo helga den åt den odödlige blomsterkonungen. Hvar skulle väl Linnes nu under arbete varande bildstod. trifvas bättre, än midt i denna tysta landtliga park på den plats. som för närvarande upptages af den förfallna rotundan, eller ock på Floras kulle,, der den från alla sidor hade endast himlen till fond och, om rotundan försvunne, på långt håll vore syvlig genast vid inträdet! Såsom sällskap åt den ädle naturforskaren borde. hans älsklingar blommorna inbjudas : vår: sköna hufvudstad; som -är i fullkomlig safsaknad al en botanisk trädgård, skulle här utan köstnad finna en sådan, måhända. under, vård af det nu busvilla Gartnersällskapet ). Och härmed kunde lätt förenas planen i afseende på det tilltänkta stockholms museum för naturvetenskap, slöjd och konst, d. v. s. de Hambergska samlingarne, (Vatten både för eldsvåda och vattaing finnes tillräckligt i dammarne och dessutom i ett par brunnar). Eni väsendtlig förde! skulle derjemte beredas hufvudstadens invånare, om t.. ex. vid ändan af östra allen anvisades en större lokal för brunnsdriekning, hvad man saknar på nära håll, sedan fordna arsenalen vid Carl XIII:s. torg blifvit nedrifven och allgerna der numeraicke förmå undanskymma den brännande solen: Det nätta teaterhuset vid slutsidan af motsatta alln kunde gerna stå qver, helst egaren, enligt hvad vi med säkerhet känna, har för afsigt att genom planteringar på egen -bekostnad försköna dess närmaste omgifning. Likaledes kunde den nuvarande lilla brunnsbyggnaden få bli stationär, men inredd till lokall för blomsterhandel. För att icke alltför mycket förlora sig i idel idyller och andlig vederqvickelse, vore icke ur vägen att i samma linie med teatern, dock längre nedåt, förlägga ett schweizeri eller dylikt, möjligtvis med rotundan ditflyttad i stället för karusellen, hvilken i alla händelser lärer komma att innan kort borttagas. Genom dessa enkla byggnader och ändamålet med desamma skulle icke den landtliga. anstrykningen försvinna och ej heller uppstå någonting störande förl friden i Linnäiska parken. Och inkomsten afl dem, antingen de uppfördes af enskilda spekulanter. eller för allmänna medel, öfverstege l säkerligen både avläggningsoch underhållskostnaden. Vid ett eller annat tillfälle kunde dessutom bidrag inflyta genom afgift vid in) ången. r Bi Till fullkomnandet af detta så lätt verk-) ställda företag, som inom en enda rymd för) lade så många fristäder för vetenskapen ochi naturens skönheter, borde väl slutligen höra nedrifningen af den gamla muren, hvars tukJi tade sten efter försäljning till en god del kunde betäcka inköpet, af ett jernstaket, samt! en tredje ports anbringande midt emot grän-; den till. Norrlandsgatan, hvarvid de sneda : vinklarne mot hufvudallen, hvilka (tvärt emot . vad ett par kartor utvisa) blefve nästan lika stora, genom maskering ef ett buskage i engelsk stil skulle gifva en särdeles angenäm anblick vid inträdet... Men Norrmalmstorgsgatan sutsträckning, d. v. 3. den direkta promenaden emellan Berzelitoch Linnås minnesvårdar, är nu i främsta rummet hufvudsaken; och till en bättre påtryckning i detta afseende taga vi oss friheten uppmana de skriftställare, som nyligen. i våra tidningar lemnat de förtjenstfulla artiklarne om Stockholms stads förskönande. ) Om egaren af den nu obebyggda tomtplatsen vid Humlegårdsgatan JA 10, hvarest iden föreslagna vägen skulle löpa ut, der uppförde en byggnad, uppstode väl derigerom icke nögot hinder, men ett hus I: der i rät vinkel komme. att misspryda, då tvärtom ett sädant i sammå linie som vägen vore fullköm -: ligt på sin plats: IT fallPåter hr Lundberg byggde, l: blefve den framtida lösningssamman troligen mer än fördubblad; då den, deremot, säsom nämndt är, nu icke öfverstiger 15,000 rdr. : ) Att förlägga rGartnersällskapets växthis ividinorra ): ändan af Carl XiIl:s torg, hvarest en lägrest byggnad (och en annan kan för oruöndens skull icke hära