Aftonbladet – 14 februari 1855, sida 3

skada. Att genom ansträngningar för. kun skap vinna ära och anseende i sin födelseort att genom sina egna utmärkelser kasta et återsken på sin gamle far och hela sin .slägt är i sanning en vacker lockelse — och säker har månget rödt streck öfver den graduerade: dörr åstadkommit mera gagn i detta land, jär som skul!e kafva kunnat framkallas genon mindre ädla, men vida kostsammare medel i statens sida. Likasom det icke gifves något land i verl. den der en så gior del af befolkningen pi sitt sätt kan kallas bildad som i Kina, så gif. ves det säkerligen ingenstädes en så rik litteratur. som här... Meningen kan ej här vars att lemna en fullständig uppgift på allt hvac till detta ämne hörer;. några uppgifter torde dock ej sakna allt intresse. Det finnes inom det juridiska facket ett arbete öfver kriminallagstiftningen, som består af 261 volymer. ) en ganska måttlig samling af kinesiska böcker, som -ostindiska kompaniet redan 1826 egåde, funnos 200 volymer, innehållande skådespel, och ett verk i 40 volymer innehållande dramer. Och utom en massa mera åt de s. k. vetenskaperna egnade arbeten, såsom en örtebok i 40 volymer, finnes en samling af diverse instruktiva afhandlingar, ett slags konversationslexikon i mera än 800-volymer. Det skulle leda. oss allt för. långt att här uppdraga en skildring af Kinas yttre och inre tillstånd och ådagalögga huru: det i sjelfva verket står till med en stat, der dock lärdomen röner ett sådant erkännande, huru land och folk ännu. ligga förstelnade i tusenårig dvala, -buru der ej finnes någon höjning, nägon framtid, oaktadt allt det pris man egnar åt bildningen. Hvarför har då civilisationen ej förädlat folket, lyckliggjort landet? : Fj ehdast emedan den uteslutande fotats på hednisk grund. Ty Kongfuteås och Buddha3 läror äro i sjelfva verket betydligt mindre ateistiska och sinnliga än -romarnes och grekernas mytologiska drömmar; de smaka vida mera af katolicismen och det mera renade förnuftserkännande, som i protestantismen fått sig rätt vederfaras. Det kommer sig egentligen deraf, att de iärde bilda ett ganska slutet skrå, men.i ännu högre grad deraf, att man ej här kan tala om verklig bildning, utan att lärdomen tagit den missriktning som endast trampar i nötta spår, aldrig höjer sigstill mera än efterhärmning, icke vetaf något högre och bättre än att kunna likna klassikerna icke, blott. i uttrycken, utan ock i tankesätt. ÅA enarsidan kan denna lärdomens bundenhet vid det gamla, derna dess omöjlighet att sjelf lyfta sig på egpa vingar upp mot ljusets ursprung våra rätt helsobringande, ja nödvändig för bibehållandet af den gamla inrättningen i alla dess fogar; och de vise i Kina hafva i sin klokhet så väl inectt, att när man lyckats tvinga in anden på riktigt klassisk grund och der låta den beta af..de förvissnade : 2000-åra foderfälten eller lagrarae, så bar man ock bragt den till denna förtvining, som är så riktigt önskvärd, när man skall lägga den faderliga .konservatismens klöfsadel öfver dess knotiga skuldror. Men gäller det; sora deti Kina nyligen gällde, att framkalla en folkanda som reser sig stark och enig mot utlärdska inbrytare eller mot inhemska orostiftare, blir det någonsin fråga om att rätt kraftigt lyfta upp den tunga statsvagnen ur den dy, der den stått fastnad i sekler, fordras det att låta materiella förbättringar och andlig förädling blåsa nytt, friskt lif in i nationen och föra den framåt i jemnbredd med andra, ja, öfver och framom andra; — då skall man inse, att man hemtat bra litet lärdomar, bra liten styrka från de multnade folianterna, der icke ens maskarne numera finna Hågot att lifnära sig på, men dit man hänvisat den fria forskande menniskoanden. Må man då af Kinas exempel lära, att när man ej aktar på tidens fart, ej tror att detär vår pligt att följa med den med våra själar, likasom vi tvingas att följa den med våra kroppar; när vi inbilla oss, att den Gud; som bela naturen inlade en enda lag, växlingens, förändringens, utvecklingens, ej äfven danat 088 så, att också vi skola gå framåt och utvecklas i vårt inre, utan att vi kunna stå stilla och i lugn hvila betrakta och fröjda oss åt let försvunna eller bestående — då blir det förstelning i alla statens, skolans eller den enskildes lemmar, då följer döden. AA. — Vi meddela här nedan en till redaktionen insänd artikel i ett ämne af stor vigt för vår hufvudstads försköning, utan att anse oss ör egen del afgifva något omdöme om ie speciella delarne af frågan. Att Humlegården cke på långt när är hvad den borde och sunde. vara, derom tro vi allmänna tänkesätet vara -temligen ense; äfvensom att det svårigen skulle kunna hända i en annan hufvudtad att .man läte en så utmärkt lägenhet ligga, ;åsom man säger, för föfot. -Iafseende på indamålsenligaste sättet att använda den tomna platsen vid norra ändan af Carl XIII:s org torde olika meningar göra sig gällande; ri skola vid tillfälle återkomma: till: denna råga, i sammanhang med förslaget att förrandla hela denna: sandöken: till en inbjulande och för stadens invånares helsa och refnad välgörande parkanläggning. För dasen inskränka vi oss fill meddelande af den nsända artikeln, så lydande: iumlegården och Berzelii park. I nya anläggningen vid: Nybron arbetas av vå orunden till Berzelii statv: och i sSäm