Aftonbladet – 14 februari 1855, sida 2

jj———-.—?b -——— — svrsr2coco Åh, vi ha öt nära på helt vaxljus i lanterfien och föröfrigt här du ju sagt att Vi snart komma igen, eller tror du verkligen att vi nedstiga i Tartaren ? Philip svarade ingenting wutan drog sin värja, mera för att-begagna den till stöd än försvar, och närbpisde: sig ingången till hvalfven, dit Chavigny följde honom beslutsam med lanternan. : För att intränga genom öppningen i muren måste de gå krokiga, men väl inom densamma märkte de en vindeltrappa hvilken syntes leda till jordens djupaste gömmor. Denna trappa fortfor äfven öfver deras hufvud och hade förmodligen? fordom haft sitt slut i den på gården beäntliga brunnen, men husets ägare hade troligtvis vid en företagen reparation af huset stängt denna ingång med murbruk och var således trappan från kältarhvalfvet. egentligen en fortsättning på den som ledt upp till brunnen. Men Philip och isynnerhet hans läfstsinnige kamrat egnade endast föga uppmärksamhet åt dessa detaljer. Otålige ait genomtränga dessa underjordiska ställens mysterier skyndade de att nedstiga utförvindeltrappan. Trappstegens bristfälligbet bevisade deras ålder; somliga voro så nötta att de hvarken erbjödo säkerhet eller ännu mindre betvämlighet; också var den strängaste försigtighet nödvändig för att förekomma oryckor; man hörde huru de lösryekta stenarne; som rullade förbi de begge vännernas fötter, med doft buller föllo från den ena stenhällen tillden andra och huru detta: buller redan bortdödt innatY de uppnått djupet af den ofantliga spiralen hvarthän tyngdlagarne kallade dem; Philip gick emellertid med värjan i ena handen och lanternan i den andra raskt framåt, han upplyste Chavigny med kort och af: mätt röst om de farligare trappstegen nen syntes deremot föga bekymra sig om sin egen säkerhet; dem lilla abben följde också noga sin väns föreskrifter genom att taga alla möjliga försigtighetsmått för att bevara sin lilla person; Ham satte aldrig ned foten på ett trappsteg, innan han förut försäkrat sig om