Aftonbladet – 13 februari 1855, sida 2

Philip tog papperet och undersökte det länge med ovanlig uppmärksamhet. Mitt förständ står stilla,, sade han slutligen i tankfull ton; konung Ludvig XV har verkligen skrifvit och undertecknat detta papper; händelsen är obegriplig! Ser du, min gosse,, sade chevalieren lifligt, att jag hade rätt då jag sade dig att du borde älska och vörda denne utmärkte: furste, så ädelmodig mot adeln! Du ser huru ädelt han hämnas på dina angrepp och förtal öfver hans person, hvilka han ganska väl känner, ty han vet allt!... Säg, inser du nu din villfarelse?. .. och lofvar du icke att hädanefter egna hela ditt lif åt att välsigna den utmärkte och store monark som uppfyllt dina käraste önskningar? ty som jag hoppas har fru de Villeneuve numera ingenting att invända emot din förening med hennes dotter.n Ingenting, tvärtom ! utbrast den rike generalförpaktarens fru, till hälften tokig af glädje, Hvad skulle jag ha att invända mot en måg som förskaffar vårt hus så mycken ära och nåd? det är vi som nu stå långt under en så lysande förbindelse . . . Philip, mitt barn, förlåt min häftighet för en stund sedan, Therese skall nog ... Ett ögonblick, min fru, sade Philip och syntes uppvakna ur sin slöhet; innan vi gå längre ber jag att få göra min far några frågor. Chevalieren kände någon oro, hvarför han till mera säkerhets vinnande tog fram sin bonbonnier. Min herre, fortfor Philip med fasthet, vär det väl åt mig som denna oerhörda otroliga gunst beviljats, en gunst som jag hvarken begärt eller förtjenat? ... Åt hvilken skulle det väl annars vara. Ditt hela namn står ju utsatt i den kungliga skrifvelsen.n : Braz men huru har jag, en främling för hofvet och hofmännen, kunnat ådraga mig kungens särskilda uppmärksamhet genom erbällandet af äreställen som eljest endast tllfalla hofvets skötebarn?s f Forts. fölier.)