Aftonbladet – 13 februari 1855, sida 1

märkta väninna, abbedissan i Val-de-Gråce; han har stora gods, och på bröllopsdagen blir herr de Villeneuve dubbad till riddare af HelgeAnds-orden; vi hafva familjen Beaussets högtidliga löfte... Säledes, min herre, ser ni att det icke mera finnes något hopp för småadelsmän, hvilka önska upphjelpa sina affärer genom ett äktenskap med en rik generalförpaktares enda dotter. : Som vi redan sagt var ej fru de Villeneuve af. adligt blod, hvilket hennes dumdryghet tydligt bevisade. Philip kände sig djupt sårad. Det är nög, min fru,, sade han med ädelt stolthet; jag drager mig tillbaka, men innan jag för sista gången lemnar detta hus, önskar jag att i er närvaro få göra er dotter en fråga. Säg, Therese, är det möjligt att ni någonsin ansett mig nog usel, nog föraktlig, för att hafva betraktat er omätliga förmögenhet som något annat än ett hinder: för mina förhoppningar 2 x Philip, Philip ! utropade den unga flickan nästan upplöst i tårar, jag har aldrig tviflat på edra känslors ädelhet och renhet.s Fru de: Villeneuve reste sn Nog,, sade hon med vrede, gå genast in i ert rum min fröken ...-. och ni herr de Lussan, med edra filosofiska och djerfva fasoner, ämnar väl icke drifva oförskämdheten ända derhän att ännu längre plåga mig med er närvaro, hoppas jag... som redan förorsakat mig en våldsam migrän, och hon betäckte pannan med handen. i Denna gång tvekade ej Philip längre, han bugade sig djupt för fru de Villeneuve och kastade en bönfallande blick på Theråse, som besvarade den med en annan full af löften, men just som han ämnade lemna rummet hördes en torr hackhosta återljuda i korridoren, dörrförhänget upplyftes och en betjent anmiälte : Chevalier de Lussan.n De fyra år som förflutit hade lätt krökt chevalierens rygg, men hans leende och klara ansigte var icke förändradt, det var lika torrt och skrynkligt som då vi sågo honom i fön