Aftonbladet – 13 februari 1855, sida 1

Var det då så brottsligt att emottaga Philip de Lussan i er frånvaro, en vän till vår familj! ... : En vän! Det är han icke numera. Detta djerfva, steg sliter. nupå en gång de sista band: som : fästade mig vid honom... Ni hör, herr de Lussan, allt är numera slut oss emellan och jag ger-er i uppdrag att å mina vägnar derom. underrätta er fer, och på det att ni icke en minut skall: behöfva tvifla på mitt allvar, anser jag mig böra underrätta er, att er närvaro här möjligtvis skulle kunna hindra vissa andra oåterkalleligt fattade beslut. Vid emottagandet af detta skymfliga afsked rodnade Philip af harm, men sade likväl ödmjukt: Jag besvär er, min fru, återtag denna grymma befallning. I förtröstan på edra fordna löften har jag så länge närt ljufva förhoppningar, hvilka jag numera icke kan qväfva. Det får väl lof att ske ändå, och fröken måste det ock. Inga dun ma ider längre; min fröken! Och nu en gång för alla nog om denna affär. Jag tyckericke om några scener; mina nerver äro svaga och sinnesskakningar döda mig.n Vid dessa ord kastade sig fru de Villeneuve i en fåtölj och andades länge och smäktande på en luktflaska. De begge unga stodo förskräckta framför henne, utan att våga yttra ett ord. Min fru,, sade Philip ändtligen, hvilka än er tillämnade mågs fortjenster må vara, så älskar fröken de Villeneuve honom icke.n Ni gör er ett onödigt besvär, min herre; den der frågan angår endast min dotter och mig; hvarje annan persons inblandande i den saken vore lika opassande som löjligt. Och för öfrigt skall alltid Theråse älska den man som hennes mor utsett åt henne. Det är... nå, hvarföre skulle jag icke nämna honom, då i alla fall snart hela Paris skall upprepa hans namn... det är den unge hertigen af Beausset, en af hofvcts mest lysande ädlingar; han tillhör en af Frankrikes förnämsta familjer, han är dessutom slägt med min ut