Aftonbladet – 12 februari 1855, sida 2

skola vi i morgon återkomma till en närmare belysning af de här vidrörda ämnena, hvartill i dag tid och utrymme saknas. — För nedanstående till oss insända artikel i ett vigtigt ämne lemna vi med nöje utrymme: Huru långt sträcker sig hemfriden i vår hufvudstad? Till Redaktionen af Aftonbladet. Allmänheten stannar i förbindelse hos redaktionen för d.n uppmärksamhet som genom Aftonbladets referst af rättegångsoch polisärenden blifvit fästad på det vid rådhusrätten i Stockholm anhängiga målet emellan boktryckaren Ekbom och poliskomuwissarien Jäderin med flere, angående yrkadtangvar å de sednare för det de våldsamt inträngt i Ekboms bostad, under föregifvande att der söka magister Munck af Rosenschöld, och af dessa på Ekbom, för det han vid detta tillfälle skall öfveriallit dem. Denna fråga är ännu icke afgjorl vid rådhusrätten. De betraktelser, hvartill de hittills offentliggjorda förhören föranleda, innefatta således icke anmärkningar mot något redan fattadi beslut; de afse endast att ur dersöka och få omdömet stadgadt öfver den srågan, huru långt anspråket på hemfrid i värt I od får sträcka sig. : I ailwävhet har man antagit, att hvar cch en eger det skydd i sitt eget hem, hus eller farkost, att om främmande person kommer och utan att hafva något giltigt ärende till czaren, under hvad förevändning som helst emot hans vilja intvänger sig i dess boning, så bar egaren full rätt att visa bort honom, och om det j åtlydez med godo, att dervi Il äfven anlita styrkans rött, eiler såsom det heter, köra ut den sölunda påträngande, utan att derför kunna ställas till ansvar, om hau ej begagnar sådant våld, som tillfogar blånad eller blodvite. Detta miste antajas sågom en stadgad regel, såvida annars busoch hemfrid skall finns. Det är klart, att samhällsordningen fordrar ett undantag från denna regel för rättens tjenare (hvartill äfven polisbetjenter räknas), om de komma på rättens befallning till någons bostad, antingen för ati kalla honom till rätten eller för att anställa en at rätten eller den lagliga myndighet, hvarunder de sortera, anbefalld visitation i samma bostad. Detta sker då på myndighetens ansvarighet, och de äro, såsom endast verkställare af dess befallningar, saklöse. Men om desse rättens betjente fått befallning att hemta en person till rätten, eller att visitera i dess bostad, så innefattar detta för dem ingen rättighet att, under förevisande af en sådan befallning, tränga sig in i en annans hemvist, och allraminst måtte sådant vara tillåtet om de icke hafva någon skriftlig befallning om det ena eller andra att förevisa. Eua sådan tillåtelse åt rättens tjenare skulle innebära ett privilegium för dem, att på eget bevåg hvar gom helst och på hvilken tid af dygnet som helst kunna rusa in hos hvem som helst och der uppehålla sig huru mycket de behaga; och ett sådant privilegium finnes hvarken i lag medgifvet, ej heller är det tänkbart, att lagstiftaren skulle tänkt sig att en person, blott derföre att han är rättsbetjent, skulle ega ett så orimligt prerogativ framför alla andra medborgare, annat än såsom ett särskildt undantag för de tillfällen, då han, såsom nyss här ofvan sades, går rättens ärende och går till rätter man, samt handlar på speciel befallning. Vid alla andra tillfällen måste alltså, om det finnes nigon logik i rättsförhållandet angående bemfriden, den enskilde ega samma rätt att afvisa eller köra ut en rättsbetjent eller polisbetjent, när denne intränger sig obehörigt, och synnerligen om han dervid beter sig våldsamt mot egaren, som detta är den sistnämndes rätt mot hvar och en annan obehörig besökande, hvilken ej med godo låter afvisa sig. För att tillse, i hvad mån dessa allmänna betraktelser äro tillämpliga på det fall som här är i fråga i saken mellan boktryckaren Ekbom och kommissarien Jäderin samt de poligkonstaplar som åtföljde konom, behöfves det icke ens ait uppehålla sig vid de uppgifter zom Ekbom och de af honom åberopade vittnen lemnat om polisbetjeningens förfarande. För att icke äfventyra att i något fall se saken partiskt, vill ins. hålla sig uteslutande vid det referat i Aftonbladet för den 30 Januari, hvilket upptager poliskonstaplarnes vittnesmål i saken, hvilka, enär de af Ekbom sjelfve voro angifne att bafva uppfört sig våldsamt, efter all sannolikhet icke hafva till sin egen skada vittnat något som icke kan tagas för full sanning. SEDEN ANETTES