Aftonbladet – 10 februari 1855, sida 2

fall skulle abbån i det här ögonblicket kunna göra mig vigtigare tjenster och nytta än du. Menar du det?... Verkligen ! sade Chavigny stolt. Ur den afgrund i hvilken du fallit anropar du de mäktiges skydd, du vänder dig till de okända gudomligheter som bebo Empyrens dimmor, heldre än att vända dig till din trognaste följeslagare, Apollos blygsammaste son, musernas fattigaste elev. .., Philip kunde ej återhålla en åtbörd af otålighet. Jag ber dig Chavigny, sluta med ditt dumma skämt. Du kan vara allvarsam då du vill... men under en hel timmas tid talar du i gåtor, hvilka icke i något ge efter abbe de la Croixl Må ske då... Kors, jag blir lika allvarsam som du är då d.u talar inför domstolen... så hör då helt kort och godt, Philip min vän, att jag utfunderat ett säkert gömställe för pressen och der vi i all ro kunna fortsätta tryckningen at det dyrbara bladet., Hvar är då detta gömställe, Chavigny?, Just här. Här i ditt rum?... Då visste min sann grannarne vår hemlighet genast.n Det har du fullkomligt rätt uti; men hörpå Philip, och du skall straxt inse orsaken till min glädje som du nyss fann ss öfverdrifven. Frapperade inte Suzettes berättelse om de ramlade husen dig? Hvad bryr jag mig om käringsqvaller., Philip! sade abbån patetiskt, ett äpples fall lät Newton upptäcka jordens attraktionskraft; och det var genom något obetydligt föremåls nedfallande i Archimedes bad, som han uppfann hydrostatiska vågskålen; likaledes var det en ringa värdshusflickas ord som lät mig hitta på en utväg att rädda vår press och tillika undkomma bastiljen., En ny galenskap!... utropade Philip och reste sig förargad, jag har brottom, Chavigny; en annan gång få vi prata vidare; natten inbryter snart; och jag har ett möte i afton, på hvilket mitt lifs hela sälihet beror. (Forts. följer.)