Aftonbladet – 10 februari 1855, sida 2

1 vinterdragt, franska ambulanser med särade engelsmän samt ett franskt batteri under aktion. Texten upptager en biografi öfver Bosquet, ett urval af uppsatser i åtskilliga ämnen för dagen samt ett kortfattadt sammandrag af märkligare inoch utländska nyheter. — . Under titeln Österrike och Ryssland, en promemoria till undanrödjande af farhågor och till afvärjande af förebråelser), har den bekante österrikiske författaren Franz Schuselka nyligen utgifvit ett arbete, som ådrager sig en viss uppmärksamhet. Författaren, som år 1849 var en af de mest framstående medlemmarne af den parlamentariska oppositionen i Österrike, bekänner sig nu som en öppen och uppriktig anhängare till regeringen. Detta är icke något affall från hans förra åsigter, ty den politiska princip som han sedan flera år tillbaka anbefallt Österrike att antaga, nemligen opposition mot Ryssland, har nu som det tycks blifvit österrikiska regeringens egen princip. Närvarande skrift vänder sig företrädesvis till det välmenande konservativa publikum, som genom denna nya vändning i österrikiska politiken blifvit bragt i förvirring och som hyser den farhågan, att oppositionen mot Ryssland ej kan komma till stånd på annat vilkor än i förbund med revolutionen. Författaren bevisar ganska väl, att denna fruktan är ogrundad. Följande små utdrag ur denna skrift röra förhållanden, som angå oss något närmare. Rysslands för Europas intressen skadliga och alltjemt hotande ställning vid Östersjön, säger författaren, mäste af lika trängande skäl brytas, som den det intagit vid Svarta hafvet. Ryssland fullföljer samma politik i Sverge och Norge som i Turkiet. .. . Hvilket stort steg till uppnäendet af detta mäl Ryssland på sednaste tiden gjort, isynnerhet hvad Slesvig Holstein beträffar, detta torde väl nu vara allmänt bekapt.... Förr eller sednare skall ryska politiken föranleda ett europeiskt krig äfven i norden. Vore det då icke oförlätligt, om det nu under så lyckliga förebud förenade Europa bragte endast den ena delen af sina åligganden till ett önskadt slut, men uppsköte den andra till sednare tider, om hvilka ingen kan på förhand veta hvad de skola bringa oss! ... Ryssland måste vidare tvingas att upphäfva den lika stolt som ängsligt fientliga afspärrningen af sina vesira gränser, att ej mer lägga hinder i vägen för den fria, allsidiga kommunikationen, som är eu af vår tids aldra vig tigaste angelägenheter. p: En ny och för mången troligen oväntad synpunkt af de fordringar, som vid ett blifvande fredsslut böra göras på Rysslad, antyder författaren, då han härom bland annat säger: Ryssland skall slutligen tvingas att bortlägga sitt terroristiska kyrkliga högmod; det skall lära sig medgifva, att rysgheten äfven i kyrkligt hänseende ej bör ha större anspråk än att ställas lika med andraf ... Första och närmaste medlet dertill är att Rysslands katoliker och prote-tanter ställas under Europas skydd. . .. Ryssland har sjelft gifvit deuna strid en religiös karakter, dä det förklarade sig draga svärdet endast till sina förtryckta trosförvandters skydd. Man har gätt in derpä för att slå Ryssland med dess egna vapen; man har gått in derpå, när man ställt Turkiets kristna under Europas skydd, för att rädda dem undan Rysslands ensidiga, herrsklystna protektce rat. Men långt mer än de kristna i Turkiet äro Rysslands protestanter och katoliker i behof af skydd.v ) Oestreich und Russland. Ein Memorandum Fe. Von Franz Schuselka. (Leipzig, OC. Geibel.) — — Samtidigt med den stora industriexpositionen kommer nästa so :mar ett allmänt evangeliskt möte att hållas i Paris, föranstaltadt af den evangeliska alliansens franska afdelning, som för detta ändamål satt sig i förbindelse med alliansens hufvudafdelning uti England. Inbjudningen till detta möte läses uti Archives du Christianisme, för den 13 Jao. och har följande lydeise: Vi begagna oss af det omätliga tillopp som i anledning af den allmänna expositionen nästa sommar kommer att ega rum i Paris, för att sammankalla ett möte af evangeliska kristna ifrån hela verlden. Vi hasta att derom underrätta våra bröder, på det att de genast måtte kunna bereda sig dertill, eller ätminstone understödja denna sak med sina förböner. Vi behöfva icke vidlyftigt tala om vigten och nyttan af ett dylikt möte. Det finnes saker som förorda sig sjelfva. Blotta idn af en sammankomst, som denna, innebär ett sädant förord. Hvad kunna vi icke vänta af denna församling utaf kristna ifrån alla nationer, alla folkslag och tungomål! Hvad ljus och hvad lif kunna vi icke vänta af beröringen emellan så olika elementer, närmade till hvarandra i den tillbedjansvärda enheten af Fadren, Sonen och den Helige Ande! För att gifva ät detta möte en mera omedelbar raktisk betydelse, tänka vi att anordna en följd af rättelser, hvilka tillsammans skola utgöra den rikaste statistik i religiöst hänseende som någonsin erbållits. Vi önska att ställa tillsammans hela den evangeliska kyrkans brister och tillgångar, visserligen icke för att tillfredsställa en ofruktbar nyfikenhet, utan för att bringa våra krafter i harmoni, för att rikta alla kristnas uppmärksamhet på de svaga eller hotade punkterna och för att öfverallt mångdubbla kärleken bönen och arbetet. Vi vilja icke anställa en parad, utan hälla en mönstring med Jesu Christi arme, vid hvilken hvarje af de särskilda regementena defilerar framför sin himmelske höfding för att af honom erhålla sin lösen. Sju berättelser af allmänt innehåll,