Aftonbladet – 9 februari 1855, sida 3

Article Image
domstolen ej. föregående rättegångsdagen, funnit sig böra göra någon fräga i detta fall, så anmärkte ordföranden, hr ridman Brodin, att domstolen välskulle 1saka hvad som anginge det hvarför br Retzius var lägad, men ej hade att upptaga frågan om hur gelserna tillkommit genom tredje persons ätgärd. Borgmästar Mellbin ville fortfarande att Liljeblad skulle höras, ty han ville åtminstone ha utrönt att ej han, aktor, tubbat till nägon angifvelse, och för öfrigi förmodade han att professor Santessons upplysningar skulle föranleda frågor till Liljeblad; Vid detta förhållande bifölls aktors yrkande. Hr Beckman ingaf 3:ne särskilda protokollsutdrag från Pro Patria, hvaröfver hr Hjertström ville yttra sig i sina slutpåståenden. Ett förut i mälet afhördt vittne var nu genom hr Retzii försorg tillstädes, men hade inga vidare upplysningar af vigt att meddela. Derefter hördes ett af hustru Bergström uppkalladt vittne, som uppgaf sig aldrig förut hafva varit inför domstol och derföre anmodat öfverkonstapeln Kricez att å hennes vägnar skriftligen uppsätta hennes vit nesberättelse. Hr Beckman bestred att denna skrif:, då hon förklarade sig hvarken kunna skrifva eller läsa skrifvet, skulle få uppläsas förr än hon muntligen redogjort för förhållandet, men hr Hjertström äter pästod att först borde hon få afgifva sin berättelse skriftligen och sedan finge hr Beckman af benue äska de muntliga upplysningar, som kunde vara y:terligare af nöden. Detta sednare blef också domstolens beslut, hvarefter hennes skriftliga vittnesberättelse upplästes och innehöll: : Att vittnet inkom på Pro Patria den 1 och u skrefs derifrån den 11 Maj sistlidet år, hvarförvittnet således var der samtidigt med Bergström, sor: inkom den 2 Maj; att ventilen i både yttre eller förlossoingsrummet och det inre eller allmänna rummet, isynnerhet och hvad säkert är uti det sednare, nästan ständigt eller med få undantag stätt öppen under vittnets vistelse derstädes; att vittnet i följd -f det derigenom uppkomna drag, särdeles då dörren emel!an dessa båda rum dertill stod öppen, ett förhåltende hvilket ofta var fallet, känt sig besvärad cf kyla och drag, och af sådan: orsak jemväl flere särskilda gånger anmodat sin sköterska, hvars tillnam.: vittnet ej kunde föra sig till minnes, men hvars förnamr var Gustafsa, att ätminstone stänga ventiler uti det inre rummet, en anmodan hvilken denna 4 ock efterkommit; att vid tvenne andra särskilda til: fellen hade hustru Nobsehys man (dennes ryssnämnda hustru var ock en af de qvinspersoner, som låg till en del samtidigt med vittnet på Pro Patria) på begäran af vittnet stängt ventilen till det inre elle allmänna rummet; att vittuet, hvars säng stod päena sidsn.om eller invid den dörr, som förenar-allmänna remmet med förlossningsrummet, stundöm) jemy:! kände ett visst drag. vid det densamwa esomoftast lemnades:ostängd, hvilket merendels skedde af sköterskean Fernström, som sällan stängde den riktigt, så art vittnet fera gånger nödgades, att sjelf, så svag hon var, gåvupp ur sin bädd och stänga densamma: att vittnet bestärndt påminde sig, att sängarne der städes, isallmänhet högst sällan ordentligen :ombädda des, -och.att vittnet, hvad särskildt hustru Bergströms säng angår, omöjligen kan erinra-sig att densamms mer änoen enda gäng; -undersdet hustru Bergström läg å Pro Patria samtidigt med vittnet, blifvit om bäddad, utan att vittnet likväl kan föra sig till minnes sjelfva tidpunkten då sådant egt rum, vid hvilket tillfälle, och under det sjelfva ombäddandet verk ställdes, hustru Bergström lades uti vittnets säng; att Bergström i följd häraf och flera särskilda gånge: under det patienterna lågo för sig sjelfva eller sköterskorna voro fränvarande beklagat sig öfver sin dåtiga bädd, deruti hor icke fann sig väl; aw. sängar nes bäddning eller ombäddnivgarne i allmänhet skedde på det sätt, att endast hufvudgärden, som bestått a! tvenne kuddar, nnågot litets omskakades; att vittne: flera gänger nödgats sjelf bädda sin säng, derföre att vittnet kände behof deraf och ej fann sig beläter sed bäddningen sådan och med de få gånger, (utan att vittnet bestämdt minns huru mänga gåoger) hennes sköterska bestod den; sit icke oftara än hvarsnoan dag rummet sopades och städades; att sköter skan Fernström ganska ofta och längre tider var ur vägen eler borta frän de patienter, hon hade att sköta, bäde-dagar och nätter och att det merendöls eller. nästan alltid måste ringas: på henne då man e bafva henne in; att en natt, några af nätterna ;ilan den 2 och 5 Maj sistlidet år, hade vittsets exa lilia barn (vittoet hade nemligen nedkommit med ivillingar) skrik å svårt ech ihällande, att hjelp behöfts och-det måst ropas på Fernström, som sket af både Bergström och: vittnet som då voro de ende wvå patienier som lägo i allmänna rummet å Pro Patria, men osktadt enträget och hårdt ropande, hade ioxen slags sköterska inkommit till biträde ät vittnet, sa att bäde vittnet och Bergsiröm måst ligga hjelp lösa hela den natten, ett förhällande som varit särskildt för vittnet si mycket menligare och smärtse-mmare, som vitinets bemälda lilla barn så oafutit fortfarit att skrika att vittnet trodde att detsamma skulle dö och vittnet sjelf den natten, som var kort tid efter förlossningen, befann sig så kler och svag, att viltnet var oförmöget att Hjelpreda sig sjelf, mycket mindre sitt barn derjemte; också hade ett slikt olycksförhällande under natten haft till följd, ati vittnet dagen derpå befann sig sämre och klenare n dagen förut och med möda kunnat tala af den genom ropandet under natten på Fernström ädragna heshet. Då vittnets sköterska, i hvars ställe Fernström den natten skolat tjenstgöra, inkom på morgonen dagen derpå, hade denna på vittnets beklagande öfver nattens tilldragelse och fräga om orsaken till att Fernström ej kommit in pä tillrop om natten, yttrat, som orden fallit, ja, hon är så rysligt tungsöfd; att hustru Bergström, uppöfver hvärs säng strängen till ringklockan var placerad, sjelf var så matt, svag och klen, att hon ej förmädde nyttja densamma, utan mäst anlita de andre patienternas biträde vid-dess begagnande i ändamäl att fåin Fernström ; att Fernström, som mera sällan eller blott undantagsvis under den tid, vittnet var intaget å Pro Patria, läg inne i allmänna rummet, var så väl dagar som nätter svär att få in medelst ringning, men om det var derföre att bon ej hörde ringniogen eller-af annan orsak känner ej vittnet; att för sin del ock vittnet tyckt att det varit just detsamma om hon legat inne i patientrummet eller icke, ätminstone nattetid, ty hon var till den grad ellerså svåf att få vaken, att man merendels uttröttädes innan sädant lyckades, helst hon skulle väckas eller fås in medelst ringning; att fera särskilda gånger ringdes det förgäfves på Fernström, då det skedde för att hon skulle komma in för att biträda hustru Bergström ; att vid ett tillfälle en dag, — utan att vittnet kan föra sig till minnes hvilken dag eller dato i Maj mänad nästl. är sådant var, — hustru Bergström, som dä låg i oro och efter hvad vittnet tror. i svära plägor, höll på att falla ur sin: säng; en omständighet som tvang vittnet af åeltagande för Bergströms lidande att gå upp och ringa, enär Bergström var så svag och klen; att hon ej förmädde görå det, dä; oaktadt fortsatt stark ringning, en mycket lång stund, omkring minst en half timma, förfist innan nägon af vederbörande kom in, men omsider inställde sig af dem en person, som. vittnet .med ofelbar visshet ej kan erinra sig hvem det var, men förmodar hafva varit tillförordnade föreständerskan fru Engholm, bvilken då ock bjelpt i ordning och tillrätta bustru Bergström, som den gängen, hvad vittnet förammit och bestämdt minnes, var mycket hesvärad if yrsel; att bustru Bergström hela tiden hon läg å Pro Patria samtidigt med vittnet var mycket svag och klen och klagat öfver värk i både ena axeln, armen ach benet, utan att vittnet likväl kan uppgifva om det var den bögra eller venstra af dessa särskilda kroppsdelar ; att det luktade mycket illa ifrån Bergströms säng, ett förhållande hvilket vittnet dock trodde särleda sig hufvudiäktigsst från hustru Bergströms vära siuklighet: att lir professor Retzius väl besökt pm mm Ac mA 8 As — JC kl MN OR BR kr rr Bt rt Ft INR rg KR CR JR Pn rr VV om Ft R må mm MM Et Ön MS na br 4 PRAG a VB mm DD D RR RA RE

9 februari 1855, sida 3

Thumbnail