Aftonbladet – 9 februari 1855, sida 3

(sager J6) vid lifl AF 9 personer, som kommo hit kort efter Eleonores passagerare, återstår blott en enda, alla de öfriga äro döda. Att under sådana förhållanden af dem som hitkommit och lefva de fleste önska sig tillbaka till fåderneslandet, är naturligt. Några hafva redan anhållit att jag till sommaren måtte återföra dem hem. Med anledning häraf önskar kapten Beckman att varningen mot utvandring mätte offentliggöras i alla svenska tidningar, på det att våra arma landsn na måtte hindras att på detta sätt kasta sig ii .rderivete Kapten. Beckmans namn torde vara alltför. väl kändt, för att vi skulle behöfvå iillägga att det utgör en säker borgen för uppgifternas tillförlitlighet. — Staten Costarica i Centralamerika. Midt ibland. de-oroligheter, som fortfarande hålla de små republikerna i Centralamerika, såsom Guatemala, Nicaragua, : Honduras och Salvador, i en feberaktig rörelse; har Costarica sedan nägra år varit förskonadt för. de hvälfningar, som periodiskt bringa i fara dessa duodesstaters hela tillvaro och förr eller sednare skola göra dem till ett byte antingen för någon lycklig krigare eller för den -allt uppslukande nordamerikanske -grännen. Costarica skiljer sig frän sina systerstater genom klokheten och den visa vaksamheten hos dess regering, äfvensom genom den lugna och sansade hållningen: hos dess befolkning. Den redan sedan några års tid i spetsen för Costaricas regering stående presidenten, Juan Raphael Mora, -tlef är 1853 ätervald på fyra är. Han har på sednaste tiden träffat flera nyttiga åtgärder inom förvaltningen, säsom anläggandet af nya kommunikationsoch handelsvägar, utarbetandet af en handelslagbok, reorganiserandet af statskyrkan, efter bestämmelserna i-ett med Rom afslutadt konkordat, och slutligeb några ganska väsentliga -köncessioner till förmån för invandrare som vilja nedsätta sig i lanhdet. I sitt inre gör sälunda Costarica glädjande framsteg.z Beträffande åter -dess yttre förhållanden, så har för icke länge sedan (eburu utan dess eget förvällande,: dä detta land i hvarje hänseende gifver exemplet af .en fredlig regering) en tvist uppstått med det angränsande Nicaragua, rörande det emellan båda republikerna liggande gebitet Guanacaste. En gesandt från Nicaragua, som 1853 begaf sig till San Jos, -hufvudstaden i Costarica, för att underhandla om sett fördrag; antog fullkomligt samma min och utmanande hällning, som i Xonstantinopel furst Menschikoff (om hvars mission just vid den tiden under: rättelse hade kommit. till Centralamerika). Han afgaf det enå ultimatum efter det andra och begärde sluthgen sina pass, då man icke ville gå in på hans kränkande fordringar. Derpå kom det till öppen brytning emellan de begge små staterna. Men lyckligtvis var Nicaragua för mycket upptaget af inre tvister och krig med andra sina grannar, för att efter-sin store .europeiske föregåpgares exempel kunna som pant taga i beslag det gebit på hvars beskyddande det gör anspråk. Likväl har Costarica satt sig i försvarsstånd och förstärkt sin arme ända till 6000: man, hvilket dock tyckes öfverstiga landets krafter.