Aftonbladet – 9 februari 1855, sida 3

BLEANDADE AMNEN. (Insändt.) BRITANNIEN. ; (Vintern 1855.) Britannia, som styr. på hafven, Som gods och. skatter. skiftat ut, Har ej till. strid du redan rest dig? Är, längesen ej, freden;slut? Britannia, som styr. på hafven, Likt stormen suti-dunkel sky;. sä Så drabba, drabba med din glafven Oeh låt ej fåfängt tiden fly. I fred du satt väl länge redan, Som mäktig drottning på din ö, Och sträckte rika herrskarstafven Vidt öfver land från skummig sjö; Men om i striden nu du framgått, Du, som i fred så berrlig var, Låt se! låt se! att guld, att skatter Din kraft förvekligat ej har. Uppå din ö, den hafvet byllar, Så hög, så stolt man såg dig städs: Du var så stolt — derför att friast Du länge stod i folkens krets; Men när till kamp mot våldets jätte Dwmanats nu — O! drabba, slå! Lät se att den, som friast blifvit, Den mäktigaste blef ocksä. Och denna här af ädla söner Du redan sändt till fjerrau strand: Se! ej som drottning blott befall den, Men värda ömt med modersband; Om den för verldens frihet strider Och veridens fribet din ju är, Det är för dig som sist den blöder Och faller eller segrar der. O, må den aldrig krossad, bruten Tillbaka flykta.till din ö! Väl kan du ändå; lik Carthago, Stölt dra dig undah till din sjö; Möen minhs Britånnia, när Roma Allt landet kufva engång hann, Då sjönk Carthago ock i grafven Och verlden, slaf, en herre fann. Men om dig motgång vidrig pröfvar, Om för ett fel slogs ned ett hopp, Tag lära då utaf dess varning Och lottrad res dig åter opp;.. Följ blott den röst dig en gång manat Frän hvilans rostill kampen. ut, Mät stridens mål — och sen ej rygga, Du, som ej ryggat har förut. Nej! res dig högt du hafvens drottniog Från diga vågors tron — och vred Med hundra armar möt den jätie, Som emot stranden störtar ned; På politikens tröga vigtskål Mät icke stridens medel pu, Men stoft på bjertats, — så blott drabbar Din: oväns bjerta äfven du, Se! stolt uti sin unga frihet; Der bortom balvets.bläa våg, På dig den nya verlden skädar Och mäter ren din kraft, din bäg; Britannia! dig ödet vinkar Och nya skiften börja gry; Så drabba; drabba med din glafven Och låt ej fåfängt tiden fly. x. —— Varning. till utvandrare. I Göteborgs HanIstidning läsas nedanstående upplysningar, ilka närmnde tidning önskar måtte, få så r offentlighet som möjligt, till stäfjande af vandringslusten till Amerika intill-dess lyckare konjunkturer inträffa än de som för rvarande äro der rådande. A.B. harredan rnat för alla obetänksammna utflyttningar dit länge den närvarande svåra krisen fortfar, in det torde i alla fall ej vara öfverflödigt Yttefligare Jipika för hvilka faror och anden utvandrarne för närvarande äro uttta. Kort före sistl. midsommar, säger H. T., afgick ten Niklas Beckman med sitt nya snabbseglande tyg Eleonöre till Newyork med omkring 200 igranter, såsom passagerare. I ett särskildt bref n Newyork dat. den 4 sistl. Jan. skrifver kapten ekman bland annat följande: Du kan icke föreställa dig: hvilket stort elände n råder här: Flera tusen (helt visst öfver 50,000) nniskor, som förr haft en arbetsförtjenst af 2 doll. dagen äro nu utan arbete; och de processioner och ksamlingar, som man med anledning deraf ser, la intet godt. Å Af de 200 passagerare, som sistl. Juni gingo med ppet Eleonore till Newyork, gingo. öfver 150. rån uppåt landet... Af dessa äro nu. blott sex