Aftonbladet – 9 februari 1855, sida 2

lopp varit öfverfulta med gäster. Det var dit som de nyfikna och pratsjuka från gatan dEnfer gått för att hvila ut och uppfriska sina strupar. Mot solnedgången hade likväl tilloppet af besökande betydligt aftagit, då tvenne elegant klädda unga män inträdde i trädgården. Den ene af dem var en liten myskdoftande, väl friserad och sprättig abb med muntert sätt och djerf blick; hans glada ansigte hade bättre passat för en page eller en musketör än för en ung och blyg andlig. Den andre, som var betydligt längre och någotäldre, var en af läsarens gamla bekanta, Philip de Lussan, de dömdes fråa Mousouri försvarare. Philip såg nästan så ut som för fyra år sedan; hans vackra hufvud syntes endast ännu mera imponerande och hela hans person förekom allvarligare. Hans höga växt och tänkande utseende kontrasterade särdeles mot den lille abbåns fria fasoner, häftiga rörelser och lifliga ansigtsspel. Men innan vi gå längre i vår berättelse vilja vi upplysa läsaren huru dessa begge unge män med så olika lynnen och karakterer blifvit förenade. Philip var uppfostrad på slottet de Lussan, beläget i Normandie, emellan Caen och Bayeuse. Biskopens af Bayeuse landtställe låg ej långt från slottet och den unge Chavigny, biskopens nevö, brukade der med sin informator tillbringa sommarmånaderna. Det nära grannskapet förenade först vänskapligt de begge abbeerna, barnens informatorer, och sedan barnen sjelfva. Philip var visserligen flera år äldre än Chavigny, men denne var, oaktadt sitt lättsinne, god, så uppriktig, så tillgifven, så vänlig och så ädelmodig, att Philip snart fattade broderlig tillgifvenhet för honom. Den unge Chavigny å sin sida kände en oinskränkt beundran för Lussan; ingen