Aftonbladet – 6 februari 1855, sida 2

rudtiteln tillflutne lönebesparingar; så har K. M:t, ander den 20 sistl. Dec., förklarat, att då med den tydniog af stadgandena om ackordsräntas utgörande af beställningar inom armån, som direktionen öfver armöns pensionskassa sålunda velat göra gällande, armens ackordsamorteringsfond skulla från 1852 ärs början erhålla fördelar, som genom kongl. brefvet d. 17 Aug. 1833 icke varit afsedda, helst, enligt samma bref, statsverket icke mot nämnda fond har annan eller vidsträcktare förbindelse, än att, efter förloppet af 10 månader från och med månaden näst efter den, uti hvilken beställning.-vid armån, för hvilken ackordsränta skall utgå, blifvit ledig, så framt beställningen då ännu icke är äterbesati, sidan ränta berörda fond tillhandahälla för den tid, som derefter intill äterbesättandet kan förfiyta, blefve direktionens hos K. M:t öfverklagade beslut upphäfdt; hvarjemte K. M:t förordnat, att hvad, jemlikt ofvan anförda grund för ackordsräntas utgörande af statsverket, genom krigskollegii deremot stridande och utar föregängen anmälan vidtagna ätgärder fråa 1852 ärs början ackordsåmorteringsfonden oriktigt tillflutit, skall af kollegium derifrån återfordras, för att 4:de hufvudtitelas allmänna besparingar tillägzas. Sedan Rikets sednast församlade Ständer medgifvit, att, till upprätthällande af den armens pensions: kassa äliggande pensionering, ett belopp af högst 36,000 rdr ärligen må, för den tid nu gällande statsreglering omfattar, i mån af behof, från riksgäldskontoret utgå, för att användas till betäckande af den brist, som möjligen kuade uppkomma derigenom, att kassans årliga inkomster icke blefve tillräckliga till bestridande af dess utgifter; så har K. M:t, under den 20 sistl. Dec., derom underrättat direktionen öfver armåns pensionskassa, med förständigande tillika att, när under den af Rikets Ständer bestämda tid för utgåendet af det sälunda beviljade bidrag, tillsäng kommer att saknas för utbetalning af de pensioner, som, enligt nu gällande pensionsstat, böra från kassan utgå, direktionen dä eger att, med ädagaläggande af ett sädant förhållande genom utdrag ur räkenskaperna, hos Rikets Ständers fullmäktige i riksgäldskontoret i mån af behof reqvirera och utbekom ma det erforderliga fyllnadsbeloppet, hvilket dock för hvartdera äret icke får öfverstiga den beräknade summan af högst 36,000 rdr bko. — Jemte det K. M:t, den 24 sistlidne November beslutat, att med tillsättandet af den lediga svenska och norska konsulsplatsen i staterna vid La Plata-floden, med Argentiska republiken och Uruguay säsom distrikt, ytterligare må anstå intilldess de politiska förhållandena derstädes sädant medgifva, och att tillf. svenska och norske konsulerne i Buenos Ay res och Montevideo, grefve E. Frölich och S. Aman, skola från deras innehafvande befattningar äterkallas, dervid K. M:t funnit skäligt tillägga dem, dels ett årligt expectansarfvode af 500 rdr Hamb. banko hvardera, att från handelsoch sjöfartsfonden utgä intilldess de på annat sätt kunna komma i ätnjutande af motsvarande eller högre löneförmäner, dels ock rättighet att, till bestridande af kostnaden för deras återflyttning till fåderaeslandet, intill den 1 nästkommande Juli få fortfarande ätnjuta det nu till hvardera af bemälde tjenstemån utgäende traktamente, har K. M:t förordnat handlanden G. E. Billbergh att tills vidare förestä svenska och norska konsulatet i Buenos Ayres, samt bemyndigat honom att åt nägon i Montevideo bosatt främmande makts konsul eller handlande provisoriskt uppdraga besörjandet af svenska och norska konsulsgöromälen i sistnämnde stad tilldess en sådan person kan blifva dertill af K. M:t förordnad; egande Billbergh att från och med den dag dä han ifrågavarande konsulsbefattning tillträier och så länge densamma af honom förestäs, ä handelsoch sjöfartsfonden tillgodonjuta det i kongl. brefvet den 23 November 1852 bestämda anslag af 1,000 rår Hamb. banko ärligen, säsom ersättning för såväl kontorshyra och skrifvarehjelp vid konsulatet i Buenes Ayres, som den för bestridande af konsulsgöromälen i Montevideo möjligen erforderliga kostnad ut öfver de inkomster af lästeafgift och expeditionslösen, hvilken den derstädes tjenstgörande konsuln eger att på grund af gällande föreskrifter uppbära. ————