Aftonbladet – 6 februari 1855, sida 2

påträffas, så att man slutligen en afton fick falt i Lubin sjelf och tvenne af hans medbrottslingar, på en liten lönkrog på gatan Mouffetard. Nyheten om hans fängslande satte invånarne på venstra sidan om Seinen i verklig hänryckning och kringspriddes ögonblickligt med vlistens snabbhet. Då rättvisans tjenare skulle föra fångarne till fängelset, voro gatorna redan öfverfulla med folk, hvar och en önskade med egna ögon se den ryslige röfvaren som så länge uppfyllt dem med fasa; öfverallt upprepades berättelser om hans dåd; nyfikenheten öfvergick snart till raseri, och massan som åtföljde eskorten blef allt tätare och bullersammare. Pernet öfverhöljdes med hotelser och skymford, hvilka denne ehuru belastad med kedjor oupphörligt besvarade, han skar af vrede tinderna och hånade djerft massan. Oväsendet tilltog; polisen kunde ej längre hejda den uppretade mängden, en emöt egde rum; polisen kullkastades; Pernet och hans kamrater voro snart öfverlemnade åt den hämdgiriga folkhopen som nu slog och nisshandlade dem; de hade säkert blifvit slitna i stycken om ej lyckligtvis ett kompani af hästgardet, som man hastigt underrättat om uppDppet, skyndat dit, tillbakastött de upproriste och ånyo öfverlemnat brottslingarne i polisens händer. Under rättegångstiden försvagades detta hat mot Lubin Pernet från Montsouris på intet vis; första frågan ora morgnarne gälide honom; hans föregifna bekännelser kolporterades öfverallt och hans tillämnade dans utan golfs var föremålet för allas gyckel. Också då ryktet spreds att domstolen ädelmodigt ökat Lubins dödsstraff med föregången rådbråkning, då hans medbrottslingar deremot blott skulle hängas, fanns väl ingen ärlig mans