Aftonbladet – 5 februari 1855, sida 2

prinsessan, och hvilken var beräknad att bedraga icke allenast Natalia, utan äfven de uppmärksamme blefne europeiska hofven. Natalia anade icke, att hennes lysande svit, hennes talrika tjenare, hvilka med låtsad ödmjukhet bemötte henne såsom deras herrskarinna, voro ingenting annat än spioner och fångvaktare hvilka lurade på hvarje hennes steg, hvarje hennes ord och blick. De ärade och behandlade henne såsom en kejsarinna, och hon trodde dem; hon log förtjust när Livornos invånare, så snart hon visade sig ute vid sin gemåls sida, med fröjderop helsade henne. Slutligen inlöpte en dag den länge väntade ryska flottan i hamnen. Med glädjestrålande blickar störtade Orlow in till Natalia. Nu stå vi vid målet, sade han, böjande knä för sin gemål, nu hälsar jag er i verkligheten såsom min kejsarinna och herrskarinna. Natalia, ryska flottan är här, den väntar er för att i triumf föra er till hemmet, till tronen och till ert folk som längtansfullt utsträcker sina armar efter er.n Jag skall blifva kejsarinna,, sade Natalia, men du Alexis, du blir alltid min kejsare och herre.n Natalia, fortfor grefven, ditt folk kallar dig. Soldater och matroser åstunda att se dig. Amiralskeppet är praktfullt smyckadt till ditt emottagande, och amiral Gluck skall vara den förste som hyllar dig. Smycka du äfven dig min hulda, sköna kejsarinna och visa dig i full prakt och glans för dina trogna. I dag firar du den första dagen af din makt och storhet.n Och grefve Orlow ropade hennes tjenarinnor och uppvaktande fruntimmer för att smycka Natalia. Helt lycklig att se sin älskade så glad och tillfredsställd, lät Natalia inhölja sig i den dyrbara guldvirkade klädningen, fästa perlor och briljanter omkring hals och armar