Aftonbladet – 3 februari 1855, sida 1

roman. Catharina skall blifva nöjd med mig. Ja, hon var hans; han visste nu, att hon älskade honom, Ser du, sade hon till Mariana, så had jag drömt mig honom, den man, hvilkengag en gång skulle älska. Så stolt och skön så djerf och modig. Ack, det är så skört, att darra för den man älskar, det är så ljuft att smyga sig till. honom och tänka: Jag är intet, men genom dig allt! Jag är,murgrönan och du eken som uppehåller och stöder mig, och om en stormvind kommer då svigtar du icke, utan står fast i din hjeltekraft och skyddar mig och gör äfven mig modig och förtröstansfull.p Hon älskade honom gränslöst, men medvetandet derom gjorde henne äfven skygg, så att hon, alltsedan: den der kyssen, skygg undvek Orlow och alltid lemnade hans förnyade kärleksförklaringar obesvarade. Alexis log: i hemlighet deröfver. Hon skall nog komma,, sade han, ,hennes egen känsla skall tvinga henne. dertill, men jag vill och bör unna henne tid att lära känna sig sjelf. ; Och han; höll sig några dagar borta ifrån villan, föregifvnde angelägna göromål, för att lemna henne ensam med sina svärmiska drömmar. Just på en af dessa dagar var det som en förmiddag en oansenlig, ej af något vapen sirad vagn höll vid villan; en man, helt och hållet höljd i-en vid kappa och med hatten djupt. nedtryckt öfver pannan, steg ur och drog på klocksträngen :som var anbragt vid Srog.Pp porten. Är prinsessan Natalia hemma och allena, frågade han. hastigt den öppnande tjenaren, och då denne bejakade det och tillika begärde få veta hans namn, för att anmäla ho