Aftonbladet – 3 februari 1855, sida 1

STOCKHOLM, den 3 Febr. Utrikes Horrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 26 Jan. Den af mig uttalade förväntan att Österrike, oaktadt alla diplomatiska fredsfraser öch alla de officiösa försök att misstänkliggöra denna makt, hvilka utgingöfrån det ryska och ryssvänliga neutrala lägret, skulle gå framåt på den bana det beträdt har fullkomligt bekräftat sig. Mitt sista bref af den 19, som kanske förefallit mången af edra läsare alltför optimistiskt, gick dock ji sina förhoppningar så långt som verkligheten sedermera gätt. Sedan början af denna vecka hvimlar det i tidningarne af österrikiska noter och cirkulärer, hvarigenom Preussen och förbundsstaterna ånyo energiskt uppmanas att mobilisera sina kontingenter och om så erfordras låta dem afmarchera. Ni harredan kännedom om de fyra särskilda akter, som i detta hänseende existera. De ha ett alltför stort, på den närvarande situationen direkt inverkande intresse, att jag icke ett ögonblick skulle dröja vid dem. Det är då först cirkuläret till Österrikes agenter vid de särskilda tyska hofven, som med otrolig snabbhet blifvit publiceradt af Times, ty jag tror mig veta, att hrr diplomater knappt hade skickat denna akt till sina regeringar, då dessa erhöllo den tryckt i tidningarne. Hemlighetskrämeriets och det Mete ternichska kansliväsendets tider äro verkligen förbi, och äfven detta är en af de många tjenster som H, M. kejsaren af Ryssland gjort samtiden. Hvad cirkulärets innehåll angår, så är detta er bekant. Österrike tror icke på de ryska försäkringarne, det tror isynnerhet icke på dem allt sedan invasionen i Dobrudscha. Tyskland måste stå rustadt, och Österrike föreslår att genast åtminstone hälften af förbundskonfingenterna skall mobiliseras och att en öfverlefälhafvare skall utnämnas. Detta är den första i ordningen af de diplomatiska akterna. Förslaget har den 22 blifvit ingifvet till förbundsdagens kommission, hvartill jag längre ned skall återkomma. Det andra aktstycket är en likaledes förut mycket omtalad förtrolig cirkulärdepesch, som Österrike riktat till de hof på hvilkas anslutning. till dess politik det tror sig medmnågon säkerhet kunna räkna. Detta -märkvärdiga cirkulär erbjuder regeringarne i nödigt fall särskilda allianser på grund af art. 42 i Wienerslutakten af 1820, i kraft af hvilken de stater, som öfvertygade om en öfverhängande, krigsfara stanna i minoriteten vid förbundsdagen, kunna sluta särskilda förbund med hvarandra. Österrike lofvar dessa stater dessutom garanti. för deras territorier och skydd mot främmande angrepp, om sådantskulle vara nödigt.. Dessutom förespeglas dem utsigter till deltagande i fredsslutets fördelar. Dessa stater uppmanas vidare att ställa sina kontingenter till österrikiske kejsarens disposition, hvarigenom alltså denne kejsare skulle: bli utnämnd till öfverbefälhafvare. Detta cirkulär var, som sagdt, bestämdt för de vänligt stämda regeringarne. Men det har, man yet ej rätt huru, kommit till preussiska. regeringens kännedom, och snart derefter. voro. flera blad i stånd att analysera detsamma. Man hoppades att derigenom kunna uppegga:en specielt preussisk nationalkänsla, som skulle komma allmänheten att taga parti för, det preussiska systemet. Det tredje och det fjerde aktstycket äro två till. grefve Esterhazy riktade depescher, af hvilka den ena, den officiella redan ofta varit omtalad i tidningarne. Den besvarar den preussiska vägran af den 5 Januari, fasthåller nödvändigheten af en mobilisering och förklarar att Österrike vill bringa frågan till NA DOTTERNS ERRIN ETERN