Aftonbladet – 2 februari 1855, sida 2

sessa, gå in i huset. Skona ert dyrbara lif. Det är icke jag, som ber derom — Hvem är det då ? afbröt hon honom hastigt. Det är han; han ber er derom! — Natalia sprang upp och ilade fram till huset. Jag skall aldrig mer om aftnarne gå i trädgården, sade hon. Det är hans befallning, Gud vare lof, det gifves dock något som jag har att lyda, och han befaller mig det! Men hvartill denna eklärering? frågade hon sedan, då hon inträdt i rummen. Grefven har så befallt,, sade Ribas. Han älskar klarhet och ljus. Men min prinsessa, behagar ni ej qvarblifva i denna boudoir? Se blott huru skön den är, hvilken behaglig svalka som genom springbrunnen sprides i rummen. Här är så underbart ljuft och stilla. Hvilande på dessa sammetsdynor, kan ni se bort genom hela sträckan af rummen, hvilka stråla som i det klaraste solsken; men här i denna boudoir är en ljuf halfskymning, välgörande för öga och hjerta ! Nej, nej, sade hon med ett tjusande leende. Äfven jag älskar klarhet och ljus! Här är så dystert ! Stanna likväl här! Och hvarföre? Han önskar det,, sade Ribas hemlighetsfullt. Han önskar det! utropade den unga flickan, i det hon bleknade. Men hastigt öfvergjöt en purpurrodnad hennes ansigte, och vacklande måste hon hålla sig fast vid en stol, för att ej sjunka till golfvet. Mia Gud,, stammade hon, skulle det vara jjligt? Kan denna lycka vederaras mig? Ari Jet sannt hvad jag läser i edra ögon? Är det? Kommer han verkligen hit? aJag vet ej, men hoppas det emellertid, sade Ribas, i det han ilade ut genom en sidolörr. Natalia sjönk liksom bedöfvad ner på divanen, En känsla af gränslös ångest, af