Aftonbladet – 2 februari 1855, sida 1

inklagelserna mot den engelska krigsförvaltningen. e Tidningen Morning Chronicle meddelar ett bref från en engelsk officer till hans hemmavarande hustru, bvilket börjar sålunda: Bäste vän! Jag skrifver här nägra rader till dig på det pappersark som du hade den omtänksamheten att innesluta i ditt sista bref till mig: Hade du ej gjort det, skulle det ej. vsrit mig möjligt att skrifva, emedan papper är en mycket sällsynt vara här, och liksom allt annat omåttligt dyrt. Jag var mycket sjuk i feber, hvarifrån jag nu häller på att repa mig; nien jag är ännu ganska svag. Ett genomvätt tält, sält kött och fäsk, sant finthårdt bröd äro ej saker egnade att bjelpa en sjukling på benen. En sak är det ocksä, att vi ej ba mycket förtroende för de fältskärselever som blifvit skickade hit ut; auktoriteterna borde till de sårades bistånd ha ställt erfarna kirarger, liksom erfarna läkare för öfriga sjuka. Dessa sistnämnda utgöra en talrik klass, kvilken, som jag fruktar, dagligen tillväxer. De nya rekryterna kunba ej stå ut med tjenstgöringen i löp grafvarne; efter några få nätter äro deras krafter ottömda och under nuvarande förhällanden dö de som flugor. Hundratal, ja tusental af våra tappra gossar skulle räddats om regeringen blött lossat på sin penningpung och bekostat oss några dugliga läkare. Hvarför skulle ej den sjuke söldaten komma i åtnjutande af samma vård, som blir den civile till del på ett väl ordnadt London-hospital? Fältskärseleverna hafva, jag kan försäkra er det, väckt mycket missnöje. Innan jag blef sjuk, gick jag en dag i röran ned till Balaklava; för att se om min sold (något mer än hvad en jernvägsarbetare (navvy) erhåller i England). skulle ;vara tillräcklig för att köpa några småsaker, och då jag gick genom ett franskt läger, sprang en fränsysk officer efter mig och inbjöd mig artigt att stiga in i! den barack der han logerade. Jag gick med honom och fann tre eller fyra franska officerare, drickande en ypperlig brylå. Jag tömde ett par. glas med dem, hvilka smakade för