Aftonbladet – 1 februari 1855, sida 3

desto häårdåre är hennes öde. Barnen, som hon ä skat och fostrat, sörja väl ock — ofta bitterligen — då de skiljas från henne; men hon vet att de snar skola glömma henne för andra föremål, för den ny verld som öppnar sig för dem bortom skolkammaren Det är en gammal erfarenhet. Till dessa biertats sorger komrher för lärarinna det nötande af det tekniska dagliga arbetet, och — om hon är förestinderska för en läroanstalt — tyng Gen af de ekonomiska och ädministrativa omsorgerna Det 5r en mycket vavlig sak, att lärarinnans hbels: dukar under för de ansträngringar som hennes be fattning då fordrar, att hon blir nedbruten, gamma (utsliten är uitrycket som lärarinnorna sjelfva begag.: cerför) i förtid. Lärarinnor, som gifva lektioner timvis, heaima el ler borta, synas lyckligare lottade. Deras befattaing tillåter dem mera fribet, mera rörelse i fria luften medför mindre på helsan tärande ansträngning, min åre sorger. Men deras bergning är oviss; deras bä sia til räcker ofta blott en kort tid, och de undan tripgas af nya, friskare krafter och nya metoder Deras dag blickar mot en molnhöljd morgondag. Dt traäste ständigt tänka: huru länge skall man behöfvs mina Iektioner?, God helsa, utmärkta gåfvor i deras kall skola bereda en del af dessa lärarinnor goda i :komster under några år. De sjukliga eller mindre l;ckligt utrustade måste lefva i frukten och knapphet. De festa lärarinnor i värt land dela deruti lika öle, att de ha en arbetsvecka utan sabbath, utän utgt på en dag om hvilka de kunde säga sig: dö skall jag hvila!, Vi ha nu följt lärarinnan uoder hennes arbetsdag; Istom oss kasta eu blick på dess afton. Nu är hon cammeal, trött, utsliten,, om ej ohjelpligt sjuklig. Nu behöfde hon hvila. Hvar är hennes hem, hennes biloplats? Nu behöfde hon vård. Hon har vårdat många. Hvem vårdar sig om henne? Läraren — den manliga — delar i många fal samma pröfvande och mödofnalla banz, men hans utsigt derunder är olika med lärarinnans. Staten ombaldsr hans framtid och öppnar för den utsigter till f id och hedersam sjelfständighet, som helt och hllet ockas henne. Ni, sade en trött, åldrig skollärariona till en skollärare, ni har dock framför er ett kodt pastorat, men vi endast ålderdom och bekymfaer. Och bekymmer i älderdomen, de likna — vi itlåta oss här anföra orden af en icke nog allmänt tänd svensk författare ) — de likna denna skogs nygg, med hvilken msn om aftonen slåss — förgäfves; de återkomma ständigt, och man rifver sönder g för eländiga riyggbetts skull., En och avnan lärarioha skulle möjligen under sitt srbetslif kunna sammanspara nog för stt betrygga s 32 gamla dar, om hon vore ensam om sin arbetslön. Men oftast bar hon inom sin familj föremål för sin omsorg, med hvilka hon delar frukten äf sitt arbete, sn vanligen koappa lön, till dess hon intet har öfrser deraf. Och ju mera samvetsgrannt hon uppfyllt de sdlaste pligter; ju bättre, ju mera sjelfuppoffrande dotter, syster, vän hon värit, dess härdåre blir den iott som slutligen väåntar henne. Vi känna dem, som efter att i mer än fyratio år ha egnat sitt lif ät ungomens tjenst och derunder delat sin lilla lön med gamla föräldrar, uppfostrat ungs syskon och syskonbarn, ha vid ålårens inträde intet qvar, som de med trygghet kunna luta sitt hufvudtill. För de lärarinnor, som tillbringat svörre delen af sitt lif i goda hur, der de vant sig -id njutandet af alla lifvets comforts och finare be hag, är flyttningen ur välständets, boning i bristens, som är deras lott på gamla dagar, outsägligen bitter. Svåra nervoch ögonsjukdomar äro mycket vanliga bland de lärarinnor som. förestå skolor eller pensioner, och de dö vanligen af länga, tärande sjukdomar, :nsrendels beröfvade allt som kunde hugsvalå i lidandets Inga tid, stundom pökallande döden, på det att ad de ännu ha qvar mätte räcka till medan de sfva, och de icke behöfva falla andra till last, en canke, för mången vida fruktansvärdare än döden. Det är i betraktande af denna lärarinnans hörda Itt och med djup känsla af att bon i följd af hennes vigt och värde för samhället förtjenar en bätir2, som i undertecknade ka förenat oss för att söka i någon nån skydda den svenska lärarinnans framtid utder utdomens och älderns dagar, för att öppna för henne 1 gladare uisigt än den som nu är hennes. Ockri ro att svenska lärarinnor desto hellre skola omfatta et förslag, hvilket vi ha att göra dem, som den hjelp det åsyfrar att bereda till stor del blir en sjelfhjelp, och att den sorgfriare framtid som det stall ullbjuda dem väsentligen skall bli deras eget verk. Vi ha förenat oss för att söka tillvägabringa en :nderstödsoch pensionsfond, i hvilken svenska lärainpor, som genom sjuklighet elier ålder bli urståndatta att längre verka i sitt kall, skola ha rätt att 5ka och, jimån af tillgångarne, erhålla pensioner på ingre eller kortare tid, allt efter behofven. Pensionsfonden uppkommer dels genom årliga inatser af lärarinnor, som ingå som mediemmar i den Srenicg vi stiftat och hvars melel vi itagit o:s att örvalta och göra räntebärande till deras förmt Medlemmarne delas i tvenve klasser enligt med de ansatser som de göra i fonden. Den lärarinna som irligen under 25 ärs tid insätter 15 rår rgs, får rätt ill första (eller högsta) klassens pensiozer och kan id behof inlemna till föreningens direktion ansökan ierom. Pensionerna delas i tre grader och äro inom nna klass ifrån 60 och till 285 rår rgs Ärligt unierstöd. Den lärarinna som ärligen under 25 ärs tid insäter i fonden 5 rår rgs, får rätt till andra klassens ensioner och inlemnar derom ansökan lik om åen årste. Pensionerna i denna klass ärdö ifrån 20 och ill 95 rår rgs årligt urderstöd. Pensionerna utdelas blott för året, men kunna årigen åter sökas. Sättet för pensionsmedlens förvaltning och utdelning litver följande : För de inflytande medlen uppköpas räntebärande rypoteksobligationer. Redaa med år 1856 begynnes utdelande af undertöd eller pensioner med räntan å de under loppet af ir 1855 erlagda ärsafgifter. Följande är utdelas, på smma vis, räntan ä de tvenne föregående årens årsfgifter, och sä vidare, i stigande utbetalningar i förållande till de med stigande kapital stigande ränorna, ända tills vid fem ärs förlopp, utom räntau på apitalet, äfven en fjerdedel af den ärliga inkomsten ommer att till pensioner utdelas. Efter nya fem rs förlopp kommer till denna fjerdedel att läggas en y fjerdedel, så att från och med denna tid hälfien f ärsafgifterna kommer att jemte räntan ä kapitealonden ärligen utgå i pensioner; fem är sednare kom ner en fjerdedel till, af de ärliga inkomsterna, att emte d.;: föregåecde utdelas, och efter ännu fem Er, Her tjugu är efter föreningens stiftelse, kommer hela eloppet af års nkomsterna att till pensioner utgå emte räntan å den kapitaliserade fonden, som vid :enna tid anses böra vara stor nog att kunna motvara de fordringar som medskäl kunna ställas til en, och ej vidare behöfva ökas; hvarföre ifrån desna id ett vida större antal medlemmar af föreningen an få del af dess medel än som vore möjligt om ) v. Unge: Promenader i fåderneslandet.