Korrespondens från Hindersmessan. Örebro den 30 Jan. 1855. Det är mig denna gång svärare än vanligt att lemna en nägorlunda fullständig och nöjaktig berättelse om den nyss förflutaa Hindersmessan. Efter len eldsväda som sistl. år härjade en god del afstaden skulle, sä hade mängen förmodat, den minskade marknadsrörelsen detta år blifva mer sammanträngd på en mindre del af staden, på förra punkter; men just motsatsen har inträffat, och rörelsen har varit splittrad på flera och mindre skiljda punkter af staden, än någon föregående Hindersmessa af de mänga jag öfvervarit. Den samliogspunkt som fordom fanns för både nöjen och affärer — societetslokalen — var nu borta, och hade ej blifvit ersatt. Väl var en börs och klubb inrättad, i rum som på dei hela voro mera inbjudande än de gamla otrefiiga klubbrummen; men lokalen var något aflägsen och ur detta samt andra skäl mindre besökt. Och nägon lokal för balen fanns nu alls icke. Detta synes ej böra inverka på affärslifvet; men den, som varit här oftare, vet utt Hindersmessans baler, ehuru alltid lifvade, visst icke voro egnade uteslutande åt nöjen, utan att de stadgade affårsmännen, under det de unga och lätta kringsväfvade i dansen, betänksamt afvägde och bestämde hvad tackjernet skulle kosta pr skeppund och rägen pr tunna, samt i öfrigt midt under nöjena dels uppgjorde, dels inledde mången affär beräknad på framtiden. — Dock, jag har lofvat skrifva om Hindersmessan och skall, väl eller illa, hälla hvad jag lofvat. Marknaden har, af lätt begripliga skäl, varit mindre besökt än vanligt; ehuru den befarade bristen på rum varit så mycket under uppskattningen, att äfven ett betydligt större antal marknadssökande visst ej skulle ha saknat tak öfver hufvudet. Stadsboerna bade inskränkt sig till de minsta möjliga bostäder, för att bereda hitkommande rum, och sällan torde någon Hindersmessa flera lägenheter varit annonse