Aftonbladet – 1 februari 1855, sida 2

fria de båda fruntimmerna, om de ej genast fingo passera. Stumma, orörliga som en mur stodo soldaterna med framsträckta gevär. Men genom skriket och hvisslingarne hörde man oförmodadt en hög befallande stämma fråga: Hvad föregår här? Hvad betyder detta larm ? En officer banade sig väg genom mängden och närmade sig trädgårdsporten. Vördnadsfullt veko soldaterna åt båda sidor och han trädde in. Ack min herre, sade Natalia som vände sitt af tårar sköljda ansigte till honom, om ni är en hederlig man, så förbarma er öfver oss värnlösa varelser, och befall soldaterna, som synas lyda er, att de låta mig och min följeslagerska obehindradt gå örifrån. Den ryska officern Joseph ibas bugade sig djupt och vördnadsfullt för benne. Om det är prinsessan Natalia Tartaroff, hvilken jag har den äran att helsa, sad2 han, så måste jag i min höge herres naruv bedja henne om förlåtelse, och kommer ps hans befallning att godtgöra hvad otillbörligt som här kunnat förefalla. Efter dessa ord vände han sig till soldaterna och vexlade i tysthet några ord med deras anförare. Denne bugade sig ödmjukt, gaf sina soldater ett tecken och trädde gjelf åter ut på gatan, hvarefter han tillslöt trädgårdsporten. Man vill alltså qvarhäålla mig här som fånge? ropade Natalia förskräckt. Tillåter man mig icke att lemna denna trädgård ?, Ers nåd må fortfarande anse denna trädgård såsom sin egendom,, sade Ribas vördnadsfullt. Jag har befallning att vaka öfver att ingen må oroa er här, och af denna anledning beder min herre vördnadsfullt, att ni täcktes tillåta att jag såsom skyddsvakt qvarstannar i ert hus. Och hvem är denne ädelmodige herre?, frågade Natalia. Det är en man, som gjort det högtidliga löfte att skydda oskulden öfverallt der den hotas, sade Ribas högtidligt. En man, alltid färdig att offra lif och blod mot de faror