Aftonbladet – 30 januari 1855, sida 2

var han snart inne i rummet. Allt förble tyst i den fredliga villan. MHastigt visade sig ett litet, klart skimrande ljus bakom ett aj de mörka fönstren. Det var blindlyktan, som Ribas öppnat, och hvilken skulle lysa honom på hans brottsliga stig. : Försigtigt gick han trappan upp, som förde till öfra våningen, men hans ljudlösa steg störde ej ett ögonblick nattens djupa, graflika tystnad, ej det minsta buller förrådde honom. Nu var han i den långa korridoren. Länge lysenade han vid den första dörr han påträffade. Derinifrån hörde han en hög snarkning, någon sof der, Med ett raskt tag vred han om nyckeln som satt i låset, och dörren var tilläst om den som lugnt hvilade derinnanför. Han smyger sig vidare till nästa dörr och lyssnar åter om något ljud förnimmes inifrån. Men nej, han hör ingenting, allt är tyst. Han drog nu sin pistol ur gördeln, spände hanen och, beredd att trotsa hvarje angrepp, öppnade han raskt dörren. — Ingen var i rummet, ingen, utom Ribas, hvilken med misstänksamma, lurande ögon spejade omkring i hvarje vrå. fvertygad att han var ensam, tillriglade Ribas dörren om sig, på det att ingen skulle kunna öfverraska eller bakifrån anfalla honom. Här voro till höger och venster hvar sin dörr. Han lyssnar åter och tror sig förnimma sakta andedrag; äfven här sköt han hastigt rigeln för och smög sedan till den andra dörren, den var blott tillskjuten, försigtigt stötte han upp den och såg ditin. En liten dyster lämpa brann der, som belyste prinsessan Natalias späda, slumrande ansigte. Det är hon,, hviskade Ribas sakta vid sig sjelf, och med rofgiriga blickar betraktade han den unga, förtjusande flickan. Det var lik