Aftonbladet – 30 januari 1855, sida 1

mm ou. AT VYER MMAA 1 Me me ANOVEVIFO, AND 0 ITU 5 Norrlandsgatan; i N. G. Söderbergs, N:o 12 vid skill:r banko raden. Under 16 sk:r banko införes öfvertyga svenska män, som ej glömma lidha oförrätter, förgången storhet, hotad trygghet och somnad ära, att denna fråga bör under alla omständigheter besvaras med ett ovilkorligt nej. Löjet spelar på våra löppar, då vi nu gå att följa den djuptänkande insändaren från tankegång till tankegång. Insändaren inleder sin artikel med att beklaga Svenska Tidningen för den möjliga smälek hvarför dess redaktion utsätter sig genom artikelns införande. Inledningen är sannerligen onödig. Allt sedan det stora ryska invasionsspöket frusit fötterna af sig på Ålands haf, och alltsedan Svenska Tidningens redak tion af landstigningen på Krim lärt sig hvad det vill säga att med krigskonstens nuvarande bjelpkällor fjerran ifrån landsätta i fientligt land och fientlig närvaro en stor armå, hafva nämnde tidnings omdömen om pågående krig varit både mera svenska och mera militära. Smäleken öfver insändarens artikel blifver således hans ensak. Forntidssagan lärer ogs att Thors bockar hvarje gväll slagtades, men att de hvarje morgon åter stodo upp för att draga gudens stridsvagn; vi veta ej hvilka stora kreatur draga insändaren i neutralitetens rustvaägn, ej heller om de till allmän förlustelse blifva så länglifvade att de kunna slagtas dag ut och dag in. Insändaren börjar sin artikel med att erkänna att Ryssland fråntagit oss Estland, Liflarid, Ingermanland och Finland. Fan kunde rätt väl hafva tillagt, att Peter I i tysthet förberedde kriget och utan orsak anföll Sverge, att Elisabeth mot obestämda löften lockade Sverge till krig för att understödja hennes tronbestigning, att Alexander, till tack föratt svågern, konungen i Sverge, förut understödt honom, under de dyraste försäkringar om vänskapliga tänkesätt svekfullt inryckte i Finland -och svekfullt utspridde bland landets folk proklamationer, att det borde öfvergifva sin lagliga öfverhet och sluta sig till den store kejsaren af Ryssland. Vidare säger insändaren att Ryssland sex dermera ej gifvit oss anledning till krig. Han har således slumrat under fyra decenniers tid. Han har aldrig hört ett ord om notvexlingen om Bomarsunds uppbyggande, om skeppshandelsfrågan m. m. Har insändaren ett ung strategiskt förstånd, så bör han inse att Bomarsund var ämnadt att blifva, när tid blefve, utgångspunkten för ett anfall mot Sverge; har han ett qvintin sakkännedom, så bör han veta huru Sverge i skeppshandelsfrågan af Ryssland hotades med krig om det ej bröt uppgjordt köp. Har insändaren aldrig hört talas om Rysslands försök att köpa Gottland? Insändaren undrar hvarföre vi ej anfalla England för det att det fråntagit oss Bremen och Verden. Hvarför tillägger ej då den rolige mannen äfven Northumberland, som nordens folk egde under Ragnar Lodbroks tider? Ryssland har ej gifvit oss krigsorsak! — Vill ins. att vi skola vänta till dess RyssJand, fritt från hvarje krig och ej fruktande Europas makter, koncentrerar sina stridskrafter i Finland. och på Åland och då säkert gifver oss krigsorsak genom att sjelf utan skäl inbryta i vårt land? Sannerligen, den dumdristige Don Qvixote egde ej så långa åsneöron som insändaren vill sätta på svenska folket. . Må vi jaga löjet från läpparne. ty förtrytelsen börjar uppröra själen, Vet ej insändaren hvarföre ej Danmark bör börja. krig med oss för det vi fråntagit det Norge, så skola Vi i några korta ord säga honom det. Det är derföre att Danmärks folk insett att det är broder till Sverges och Norges, att det insett att det har samma civilisation, samma intressen, samma framtid, samma ära som Sverges och Norges. Danmarks folk har haft den storsintheten att först räcka handen till försoning och säga: Broder, inser du ej att vi hafva samma stam och samma moder? Vi kunna ej frukta något af hvarandra, vi skola älska hvarandra, ty vår sammanhållning kommer en dag att utgöra nordens storhet. Jag vill glömma den orättvisa förlust jag led 1814 för min ståndaktiga trohet mot Frankrike., Men: blödde ännu: Danmarks hjerta öfver förlusten af-.Norge; stod det emot Sverge med olika intressen; olika framtid, olika bildning, olika styrelsesätt; var Norge nödvändigt för Danmark: för att dess existens ej skulle vara beroende afssvensk nåd eller utländsk: hjelp; då vore Danmarks; folk vanvettigt om det ej sökte att återtaga sittfordna land, om tillfälle erbjöd sig för det att i förening med andra makter utkämpa en oviss strid. Sverge skulle då ur sitt intresse försvara sin eröfring, men ingen svensk man skulle: hafva riska delen af frågan. För egen del erinrar red. endast, att här icke är fråga. om .Sverge i detta ögonblick bör öfvergifva neutraliteten, utan om detta under gifna förhållanden bör ske eller om det under inga förhållanden bör komma i fråga. Det är den sednare åsigten sominsändaren i Svenska Tidningen, mot hvilken denna artikel är riktad, synes bekänna, och mot hvilken dess författare med rätta reserverar sig. z Red:s anm.