Aftonbladet – 27 januari 1855, sida 2

— Den öfverraskände nyhet telegraen i går medförde, att lord John Russell lemnat sin plats i engelska ministeren och att parlamentet i följd deraf blifvit prorogeradt, är i saknad af alla närmare tnderrättelser högst svår att förklara, Om det närvarande engelska kabinettet ej längre synes kunna sammanhållas under påtryckningen af det krigiskt stämda underhuset, så hade man väl kunnat vänta helt andra ministrars afgång än whigpartiets kämpe. För en tid Sedan omtalades visserligen att den gamle markisen af Län5downe, af missnöje med det lama sätt hvarpå kriget fördes, hotat att begära sitt entledigande; men nu sitter han qvar, och likaså Tord Palmerston, hvilken sistnämnde väl måtte anses fullt lika krigiskt sinnad som lord J. Russell. Eller har den ädle lorden, förutseende ett allmänt skeppsbrott, endast varit betänkt på att skilja sin sak från Aberdeens och Peeliternas, eller afsåg han att genom sitt uiträdande framkalla en brytning, för att snart åter inträda i en nybildad regering? Dessa frågor kunna omöjligen besvaras utan annan kännedom än af det nakna faktum hvarom telegrafen underrättade oss; men långt sannolikare än att engelska nationen och dess lag stiftande församling blifvit helt plötsligt stämda för freden, synes det oss; åtminstone till dess vi få säkra bevis på motsatsen, vara, att Russells afträdande endast var signalen till en ombildning af regeringen i sådan anda, att det nya kabinettet kan väntas föra kriget med allvar och eftertryck. ———