Aftonbladet – 27 januari 1855, sida 2

öra och hviskade länge. Det syntes som, fruktade han att till och med väggarne kunde ; hafva öron och förråda hans anslag, ty han. talade så sakta att grefven sjelf hade möda att förstå honom. Du har rätt,, sade denne, då Stepano slutat, denna plan skall och måste lyckas oss. Drag framför allt försorg om att vi finna någon. som inger henne förtroende till 0s8., SÅb, dertill hafva vi vårt goda ryska mynt, svarade Stepano leende. För öfrigtv, fortfor grefven, är vår inkognito nu slut. Hela Rom må nu erfara att jag är här! Ah, Stepano, hvilken lycklig tid väntar mig. Denna Natalia är skön som en engel. Gud gifve blott att ni icke förälskar er i henne, suckade Stepano. Ni är alltid så ädelmodig när ni är kär. TJUGOSJUNDE KAPITLET. ALEXIS ORLOW. Två saker hade under de näst följande veckorna och månaderna isynnerhet sysselsatt romarne och erbjudit dem rika ämnen för samtal och utläggningar. Man hade dervid förgjätit allting annat, och till och med kardinal Bernis fest, och den ryska prinsessan, som likt en meteor för några ögonblick dykat upp på sällskapslifvets horisont. Man tänkte och talade nu blott om jesuiterordens upphäfvande som påfven Clemens anbefallt, och om ankomsten af det ryska utomordentliga sändebudet, den namnkunnige Alexis Orlow, hvars vistande i Rom syntes så mycket vigtigare och betydelsefullare, som man ganska väl visste i hvilket nära och förtroligt förbållande hans broder, grefve Gregor Orlow, stod till den mäktiga kejsarinnan Catharina af Ryssland, och hvilken nära andel Alexis Orlow sjelf haft i kejsar Pauls hastiga död. Jesuiterorden existerade alltså icke mer, de fromma fäderna af Jesu sällskap fingo icke såsom förr lära och verka. De fyllde med veklagan och höga jämmerrop den heliga stadens gator, men om från deras läppar ljöd