Aftonbladet – 26 januari 1855, sida 3

BE PUUE Gl 26 Ul IUNEULI,y VTM ULIER TLA UT Tf alRIR som ännu icke är 6 !, är. De suveräner som regerat längst äro fursten af Lippe-Schaumburg och hert gen af Sachsen-Meiningen. Den förre har regerat 68 år och den sednare 51; och om man afräknar deras omyndighetsålder, har den förra regerat 47 är 8 månader och den sednare 33 är. Efter dem kommer fursten af Schwartzburg-Rudolstadt, som regerat mellan 40 och 150 år, 4 som regerat emellan 30 och 40 år, 8 som regerat emellan 20 och 30 är och 11 mellan 10 och 120 är. Å De öfriga 22 suveränerna hafva börjat regera unÅ der loppet af de sista 10 åren, och bland dem äro 3 som tillkommit under sista året, nemligen hertigen af Parma, som ännu är minderårig, fursten af ReussSchleiz och konungen af Sachsen. Ogifta äro 6. Dessa äro påfven, konungen af I Portugal, storhertigen af Baden, heriigarne af Braunschweig och Parma samt landtgrefven af HessenHomburg. Bland de öfriga äro 3 enklingar, konungen af Belgien, hertigen af Anhalt Dessau och fursten af Schwarzburg-Rudolstadt; en, fursten af Schwarzburg Sondershausen, är skiljd frän sin gemål; 2 äro förmälda i morganatiskt äktenskap, nemligen konun gen af Danmark och kurfursten af Hessen; sultanen Tlefver i mänggifte. I Bland de öfrige 35 suveränernäs gemåler, af hvilka 2 äro mön, är den äldsta furstinna af Monaco, som är 61, är. 8 äro mellan 50 och 60 är; 5 mellan 40 och 50; 14 mellan 30 och 40; 6 mellan 20 och 30. Den yngsta är kejsarinnan af Österrike som (fyllde sitt 17:de är den 24 December. 26 hafva söner, 2 döttrar till presumtiva arfvingar. 14, som äro förmäl:a, hafva inga barn eller åtminÅstone inga som kunna få efterträda dem. 13 hafva bröder, 4 hafva sidoslägtingar till efterträdare. Man räknar 3 suveräner efter hvilka regeringen skall öfI vergå till en annan linie, nemligen hertigarne af Braunschweig, Anhalt-Bernburg och landtgrefven af Hessen-Homburg; och slutligen en suverän hvars efterträdare icke skall utväljas förr än efter hans död. Näst sultanen, som har de flesta barnen, är fursten af Lichtenstein, som har 11. Kejsaren af Ryssland har de flesta barnbarn, nemligen 14, Bland de 44 arfberättigade och presumtiva efterträdarne äro de i Modena och Frankrike de äldsta; den förre 72 är, den sednare öfver 70. Bland de andra äro 2, de i Kurhessen och Danmark, mellan 60 och 70 år, 2 mellan 50 och 60; 1 mellan 40 och 50; 7 mellan 30 och 40; 11 mellan 20 och 30; 10 mellan 10 och 20 år. De 9 öfriga äro ännu icke 10 är gamls. De yngste af dessa tronföljare äro dei Nassau och Oldenburg, som ännu icke äro 3 år gamla. Vidare äro bland dem 16 förmälda, en enkling och 12 hafva barn. — Ådelsstelthet i öknen. Tag en törnbuske och vattna honom är ut och år in med rosenvatten, — han skall icke desto mindre alltjemt bära törnen ; men tag en gren af dadelpalmen och lemna honom utan bäde vatten och ansning, sä skall han likväl gifva dadlar. Så yttrade sig en gång emiren Åbd-el-Kader på orientens bildlikt poetiska språk till fransyske generalen Daumas, hvars aforistiska minnen frän den tid han uppehöll sig i öknen Revue des deux Mondes då och då meddelar. På arabernas bildspråk betyder den ädla dadelqvistenadeln, och törnbusken som af ingenting låter förbättra sig — folket. Man tror i orienten ännu på blodets makt, på racernas renhet. Man anser aristokratien ej för ett blott och bart socialt faktum, utan för en naturlag. Det faller ingen in att bestrida denna sats, såsom det sker hos de vesterländska folken, man underkastar sig densamma med den lugnaste resignation och säger: hufvud är hufvud och svans blir altid svans. Detta axiom begriper den simplaste herde, och om araberna ock hafva äregiriga drömmar, äro de ej af samma slag som hos oss. Ingen tänker på att svinga sig upp till ett högre ständ än det hvari ödet en gång satt honom. Utom den adel af gammalt och heligt ursprung, som bestär af Muhsmmeds ättlivgar, ges det hos araberna två olika slag af adel: prestadeln och krigaradeln. Marabouts och Djouads — så kalla sig dessa bäda kaster, som stoltsera öfver sin bön och sitt svärd — förfölja ömsesidigt hvarandra med ett oförsonligt hat. Krigaradeln gör marabuterna ungefär samma tillvitelser, som man i alla länder riktar mot. presterna, då de lägga sig uti det verldsliga; de beskyllas för äregirighet, intriger, försnillningar och ett oupphörligt begär efter denna verldens goda, hvilken åtrå de likväl bemantla med en hycklad kärlek till Gud och himmelriket. Det är ett ordspråk, som säger: ur en zaouia (en religiös byggnad, som på samma gäng innesluter kyrka, skola och invigda grafvar) skall alltid en orm framkomma., Marabuterna å sin sida beskylla sina motståndare för våld, rofferi och gudlöshet. Den sistnämnde beskyllningen är ett mäktigt vapen i presternas händer, och dessa I lifva derigegom för djouads detsamma som medeltidens presterskap var för den verldsliga adeln. Med kyrkans bannsträle krossade detta adelns uppstudsighet. När djobads hänrycka folket medelst erinringar om de utständna farorna, det utgjutna blodet, medelst den krigiska glansen, sä ega marabuterna deremot trons allmakt öfver sinnena. Mer än en gång har en marabut, so a folket fruktade eller älskade, blifvit farlig för sin motståndares egendom och lif. Djovads ställning till folket är ett medelting mellän bitelns patriarker och medeltidens länsherrar... Hufvudmansen för en krigarstam emottager i sitt tält frän bittida på morgonen besökande, som komma att embttaga hans dom i någon tvist eller bans råd vid en clyckshändelse. Mängden af bönfallande och rättsökande är ofta ganska stor, men tålamod utgör också en af de förnämsta egenskaperna hos en chef. Med oefterbärmlig gravitet sitter han på en matta, lyssnanide till alla klagomål, hjelpande och dömmande, der så mäste ske, som det arabiska ordspråket betydeisefullt säger: alltid med blankt vapen och öppen hand. Krigaradeln förvärfvar sina rikedomar medelst ströftåg (razzias), som inbringa ej allenastguld, utan äfven ära, emedan de anses som bevis på mod. Abd-elKader sade: ,ipgenting förhöjer så mycket den bländande hvitheten af en burnus, som utgjutetblod. Stammens öfverhufvyud mäste också vara den täppraste mannen, och det skulle alldeles tillintetgöra hans inflytånde och anseende; om den ringaste svaghet eller feghet lades i dagen. Trots deras beundran för ået personliga modet, känna araberna alls icke vår sö kallade point dhonneur; duellen och dess Jagar äro hos dem okända. Deremot är blodshämnden i brak ho; dem och går som ett arf från slägte till slägte, för att hämna ett mord eller en förolämpning. De fientliga stammarnes krigståg mot hvarandra utföras med orientalisk prakt och erinra.i sin naiva egendomlighet om de strider som Homerus beskrifvit. Utom krig och rof sysselsätter man sig mycket med jågt, isyneerbet den ridderliga Tfalkjagten. Äfven appridning är en favoritsysselsättning för öknens krigarådel, som hos sig förenar vesterlandets och österlandets hela romantik. — Kejsaren af Ryssland använd till skotttåflå. I Times läses: I förliden vecka hölls krigsrätt i de vanliga rummen i Chathams kaserner med två soldater, tillhörande 99:de regementet, vid namn J. Gibson och Thomas Gallougher, anklagade för att hafva skjutit bort en del af sin ammunition, hvilket af krigsartiklarne anses som ett brott De närmare omständigheterna vid detta brott mot krigstukten voro temligen egna. Se här. Sistlidne Juldag hade de anklagade inkommit i kasernen under det trupperna voro i kyrkan eller borta, och sedan de örst i ord gifvit luft åt sin krigiska värma, togo de sig före att i raska drag upprita på kasernbordet en figur, som skulle föreställa kejsar Nikolaus, hvarefter de ställde bordet på kant mot väggen och läto den derå mnnvritade fionren cäöra tionst som ckottotfafla