MJR — Då bildandet af sällskaper för fångars moraliska förbättring, hvilka i andra länder anses såsom ett snart sagdt oundgänligt supplement till fångvården, här i landet ännu är en nyhet, så torde det intressera våra läsare såväl i hufvudstaden som i landsorten att se huru fångstyrelsen sjelf betraktar denna sak, och vi meddela derför här nedan ett utdrag af kongl. fångstyrelsens protokoll :ör den 16 dennes, innefattande detta embetsverks utlåtande öfver det i hufvudstaden stiftade fruntimmerssällskapets för fångars förbättring, underdåniga anhållan om tillstånd att för sin verksamhets utöfning få tillträde till Stockholms stads straffanstalter för qvinnor. S. D. Sedan, till följd af Kongl. Maj:ts i nådig skrifvelse den 24 Nov. 1846 till visse bland dess befallningshafvande ställde uppmaning att utse, eller af menigheterne läta utse någre män, och för qvinnofångarne äfven fruntimmer, som af kristlig kärlek ätoge sig att ä de i cellfängelser förvarade fångar hafva tillsyn, ett fruntimmerssällskap bildat sig inom hufvudstaden i ändamäl att vid besök i dervarande fängelser och korrektionshus söka genom undervisning, tröst och uppmuntran för häktade qvinnor göra fängenskapens tid till en förbättringenstid, och bereda dem att vid frigifvandet blifva gagneliga medlemmar i samhället, samt Kongl. Maj:t, uppå und. anhällan af bemälde sällskap, som antagit benämningen: Svenska Fruntimmers-sällskapet för fängars förbättring, att nuvarande och blifvande ledamöter af det sälunda bildade sällskapet mätte undfå tillätelse att besöka de i hufyudstaden inrättade fängelser för qvinnor, för att komma i tillfälle verka för de der intagne fångars förbättring, genom nädig resolution den 24 November nästlidet är, jemte tillkännagifvande att Kongl. Maj:t med välbehag inhemtat de aktningsvärda bemödanden, hvilka ofvannämnde sällskaps ledamöter voro beredda vidtaga för fallna medmenniskors förbättring och väl, förklarat, att det i öfverensstämmelse med 14 S i provisoriska reglemen: tet för de nya länsfängelserna den 24 November 1846, må ankomma på de embetsmyndigheter, under hvilkas inseende, fängelserna i Stockholm äro ställde, nemligen kongl. styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket för straffängelset ä Norrmalm, öfverstäthållareembetet för Stoekbolms stadsfängelse och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län för länets cellfängelse att ej mindre efter pröfning af förekommande omständigheter och iden mån sådant kan förenas med ordningea inom fängelset, meddela ledamöter af ifrågavarande sällskap, hvilka kunna sig i berörde hänseende anmäla, nödigt tillstånd till inträde i häktet med rättighet att besöka dervarande qvinliga föngar, än ock bestämma de tider då sädane besök emottagas, samt meddela de föreskrifter, som kunna finnas i öfrigt erforderlige — sä hade mamsellerna Fredrika Bremer och Mathilda Foy, samt fröknarna B. Ehrenborg och M. Cederschiöld, säsom varande ledamöter af förstnämnde sällskap uti en förliden gäårdag till kongl. styrelsen ingifven skrift anhällit dels om tillständ att i straff. och arbetsfängelset ä Norrmalm få hälla söndagsskola i afsigt att handleda de fängna till närmare bekantskap med den Heliga Skrift, samt bibringa dem öfning i andliga sånger och hvad i öfrigt till tröst och upprättelse länder; dels ock att för den ifrägavarande skolans bildande mätte upplätas 3:ne salar, samt skolan fåtaga sin början nästa söndag den 21 dennes och vara i verksamhet emellan kl. half 2 och half 4 e. m Efter det fängelsets direktör och predikant blifvit öfver ansökningen hörde, tog kongl. styrelsen nu densamma under pröfning, och som på sätt ofvannämdt är, Kongl. Maj:t ej allenast uppmanat till utseende af sådana personer, som af kristlig kärlek vill ätaga sig att hafsa tillsyn å de i cellfängelserne förvarade fångar, utan äfven förklarat sig med välbehag hafva inhemtat de aktningsvärda bemödanden som det nu ifrågavarande sällskapets ledamöter äro beredde att vidtaga för fallna medmenniskors förbättring och väl, så och enär straffoch arbetsfängelsets predikant, som derjemte har under sin själavärd både de uti! Stockholms läns cellfängelse och i Stockholms stads kronohäkte för qvinnor förvarade fångar, äfven med den bästa vilja och stör sta ansträngning omöjligen kunde ät de flera hundrade fåvgar, som inom straffoch arbetsfängelset förvarades, egna all den omsorg, hvaraf de för erhållande af nödig undervisning i den Heliga skrift voro i behof, samt den mer än vanligt höga bildningsståndpunkt, hvarpå sökandene sig befono syntes böra utgöra en säker borgen att de ej, säsom fängelsets predikant antagit, skulle, hvarken af den ena eller andra känslan låta hänföra sig att verka uti en motsatt anda till den, hvaraf den på ed och samvete handlande själasörjaren borde lifvas, ansåg kongl. styrelsen, under ett tacksamt erkännande af den sällsport vackra, sjelfuppoffrande menniskokärlek, hvaraf sökanderna visat sig vara lifvade för fallna likars apprättelse och väl, böra lemna bifall till sökandernes nu ifrågavarande anhållan, så att de uti de ifrågavarande söndsgsskolor må efter sig företeende om ständigheter ä en eller flere salar meddela föngarne andervisning iotilldess kongl. styrelsen annorlunda örordaar ; åliggandes dock sökanderne att vid utöfvingen af denna sin verksamhet ställa sig ull nogsranm efterrättelse. de. föreskrifter, som iafseende lerä af kongl. styrelsen eller fängelsets direktör medttec—tmomunisme—— RAR RR